Jag är nöjd med min drog

Det har blivit en drog. Det måste erkännas - jag blir hög av att skriva. Jag kan inte låta bli att kolla hur många som läst och framförallt kommenterat mina texter här på Sourze.
När jag skrev för GP Nära Nordost så hade jag ju ingen aning om hur många som läst krönikorna, eller vad de hade tyckt om dem 17 stycken sammanlagt - förutom vid ett tillfälle när jag skrev "Blatte, varför inte?". Det som lockade in mig här på Sourze var min fostermor och det faktum att jag kan se hur många som lockas av rubriken och eventuellt reagerat eventuellt på innehållet i texten. Givetvis blir jag gladast över positiva reaktioner, men jag är inte främmande för konstruktiv kritik - då jag är medveten om att jag slår två eller rent utav flera flugor på en smäll. Jag skriver för läsaren - samtidigt som jag tar en chans att bearbeta något som retat mig eller något som jag bara funderat kring. Amatörpsykologi skulle det kunna kallas. Och därför är det ju så bra, ur så många aspekter. Jag bearbetar mitt, du reagerar och avreagerar på något jag skrivit - och så kommer det en tredje som kanske reagerar på det vi skrivit tillsammans - och så bearbetar vi det hela - oftast - på ett konstruktivt sätt. Det kostar inte heller skjortan att göra det, och dessutom är det är ett fantastiskt sätt att nyttja Internet på! Därför är jag intresserad av att få reda på vad folk tycker om - eller inte tycker om i mina texter.
Det är ett slags berusning jag upplever, och visst söker jag på något sätt bekräftelse på att det jag förmedlar når ut bland folk. I bästa fall erbjuder texten en tankeställare.

Och ni som har röstat och kommenterat; Tack! Fortsätt gärna med det. Det är närmast en euforisk känsla att få respons för något man gjort.
Och du som inte vågat skriva än, gör det! Vad väntar du på? Våga lita på dig själv och tangentbordet. De flesta av oss är glada amatörer som blir lyckliga över att ett forum som Sourze finns. Eller? Har jag kanske fel?

Kommentera gärna!

Kram på er - i det soliga februari-Sverige!, önskar Sari uttalas nästan som "sarg" utan ett överdrivet j-ljud - mera som ett i

Av Sari Hänninen 23 feb 2003 13:47