Dagens orättvisor mot USA

Jag läste för en tid sedan att Lukas Moodyssons "Lilja 4-ever" blivit påtänkt till Oscarsnomineringen för bästa utländska film år 2002. Prestationen sågs av alla som ett stort framsteg för svensk film - utom regissören själv. "Amerika är ett otäckt land" muttrade han som en gång pekat finger åt etablissemanget i björnöron och klargjorde att han inte tänkte sätta sin fot i landet "Over-there" om en nominering förkunnades. Moodysson uttalade sig om detta, nyss hemkommen från Storbritannien, kritikerrosad och med resväskan full av nyvunna filmpriser. Härvid blev jag förvirrad. Moodysson föredrog alltså Storbritannien framför USA i vad jag antar var en protest mot det krigiska Bush-väldet som råder. Själv ser jag, i detta avseende, ingen större skillnad de två länderna emellan. Premiärminister Tony Blair är ju faktiskt något av George W Bushs knähund, och följer USA i alla dess steg.
I humanitära såväl som jämställdhetsfrågor är knappast USA någon förebild. Men lika bristfällig är väl den samhällsordning som råder i Europa med framväxande högerextremism och muslimhat?
Jag anser att Moodyssons nonchalanta hållning mot USA tydligt speglar det USA-hat som sprider sig i Sverige idag. Vad som förut varit en sansad - och befogad debatt emot landets politik har övergått till angrepp mot det amerikanska folket och dess kultur. Det har blivit en klyscha att känna avsky mot Amerika och amerikanerna. Många läser till exempel säkerligen den här artikeln med djup pessimism och avhållsamhet eftersom USA tas i försvar. Idag är fördomarna mot amerikanerna i många kretsar lika djupt rotad och utspridd som det alltför vanligt förekommande muslimhatet. Speciellt i media haglar det tätt av förutfattade meningar. Smockor under bältet delas ut i parti och minut. USA anklagas för att vara fasciststat, en verklighetens flåsande Darth Vader som står redo att förgöra världen med sin dödsstråle. Förvisso känns detta i många fall som en riktig illustration av Bushadministrationen. Men hade liknande påhopp gjorts mot något av de USA-sympatiserande europeiska länderna, hade nog många skruvat på sig.
Det är kort sagt accepterat att hata USA, förmodligen på grund av deras makt och rikedomar. Andra länder som delar den amerikanska politikens värderingar visas däremot full respekt utifrån sina kulturella värderingar och synesätt. Det händer till och med att diktaturer i vissa frågor får större sympatier än USA - på grund av att det just är USA de ställs emot.

Jag är själv ingen anhängare av USA:s politik eller samhällsordning. Jag anser att det är nyttigt och nödvändigt att kritisera och analysera världspolitiken. Speciellt de ekonomiska stormakternas agerande inom denna ram.
Men kritiken mot stormakten USA övergår ofta till trångsynthet och fördomar. I ett samhälle där välgörenhetsgalor och regeringsbeslut förespråkar ett ställningstagande mot fördomar, bör vi sluta missbehandla amerikanarna.

Av Robert Johansson 27 jan 2003 09:20