Svettiga morgonens prinsessa, del 2

Fåglar vet inget om värdeladdade ord såvitt Kristian visste. Maja visste inte skillnaden på "knulla" och "kaka" förutom att det kanske kändes lite olika i näbben. Han hade hört någon gång att papegojor pratade för att det kändes skönt i näbben.
Sexbenämningar betydde inte mer än "god dag" för papegojor.

Klockan hade hunnit bli tre. Inget arv eller lottovinst hade dykt upp i brevlådan. Som det var nu bestod kvällens middag av vattensoppa.
- Ska det vara luft till det?

Dålig, dålig, dålig. Han hade ägt 1000 kronor för mindre än en vecka sedan. Han hade vetat att de skulle träffas just den här kvällen. Men just då hade han känt sig rik. Han mindes inte allt han köpt, men han hade i alla fall köpt underkläder för att han inte orkade tvätta. ’London Calling’ som fortfarande rullade i cd spelaren ingick också. Dessutom hade han gett 100 kronor till välgörande ändamål. Hade det varit idag skulle han ryckt hundringen ur den behövandes hand och beställt in två starköl.
Att hjälpa de svaga var en sak, att se in i Majas djupa brunnar till ögon en helt annan.

- Money, money, money. Must be funny, in the rich mans world, nynnade han för sig själv.

Maja började bita honom lätt på halsen.
- Nubbe på fredag, sa hon.

Fem år. Det var en lång tid men sett tillbaka kändes det inte som en längre tid än vad det tar för en helg att passera. Han visste inget om henne nu. Hon hade ringt när hon kommit hem till Sverige och han hade föreslagit att de skulle ut på middag. För gamla tiders skull. Så kul att träffas. Jättekul. Han fick en tår i ögat när han tänkte sig möjligheten att aldrig vakna upp bredvid lyckliga dagars gudinna. Det kunde bli så. Det var inte en reell omöjlighet. Kristian skulle kanske till och med behöva lämna återbud.
- Tyvärr. Jag är lika dålig som förut. Inga stålar, inga inget. No nada.

Hon kunde bara ikväll, sedan skulle hon försvinna bort några månader igen. En enda kvälls spelrum. En enda kväll för att visa att han var oemotståndlig. En enda kväll för att visa att han var vältalig och kunde konversera utan att blanda in senaste skivinköpet eller lägga någon lustig kommentar om hennes frisyr. För det skulle det behövas en livstid. Kristian hade EN kväll.
Det var inte hans fel egentligen. Han var generation X, den ironiska generationen. Det gjorde det stört omöjligt att föra någon slags seriös diskussion.

Maja hoppade ner på bordet och plockade med en nyckelknippa. Hon vände sitt lilla huvud och stirrade på honom.

- Pussa Maja, sa hon.
- Ja tack.
- Knulla.
- Fan. Tänk på vad du säger. Jag låser in dig i garderoben.

Det var inte bra alls. Han misstyckte starkt mot Majas språkbruk. Kunde han sälja fågeln? 500 kronor i reda kontanter för papegoja plus bur. Kanske kunde han leva utan fågeln Maja men han visste att han inte kunde leva utan människan Maja. Kanske. Kristian minus papegojmaja plus tjejMaja. Vad blir det? Det blir uthärdligt. Men samtidigt trodde han inte den eventuella försäljningen kunde genomföras så snabbt.
- Du klarar dig den här gången.
Maja var återigen koncentrerad på nyckelknippan.

Det var dags för en mental notering. "Inte prata för sig själv så mycket. Inte använda grova ord. Slut notering. Spara."
Han var tvungen att få ur henne det där pratet. Han visste ju faktiskt att hon bara sa det han sa ofta.
- Ä de schysst glidar’n, sa han högt flera gånger medan han stod vid spegeln och granskade sig.
Kanske några hekto för mycket vid magen och några hekto för lite vid armarna.

Egentligen var det väl ingen idé att tänka på det. Han skulle ändå inte kunna gå. Fast ändå. Undrens tid var ännu inte förbi. Hade han inte levt på hoppet är frågan om han levt över huvud taget.

- Ä de schysst glidar’n, sa han i lite muntrare ton till fågeln.

Men depressionen kom snabbt över honom igen. Han var alltid deprimerad när han inte hade pengar. Det innebar att han oftast var svår att umgås med mellan den 17:e och 24:e varje månad.
Det var allmänt känt. Gå till Kristian till månadsskiftet och han bjuder på trerättersmiddag och avslutar med några konjak till kaffet. Gå till honom under den mörka tiden och han ber dig dra åt helvete.

Tårarna i tårkanalerna bröt sig loss och började rinna nerför kinderna.

Han satte ig i soffan, plockade upp Maja och gav henne ett kex.
- Jag är hopplös, sa han.
Maja svarade inte men han tyckte att hon skakade på huvudet.
- Så gör du bara för att du får godis och mat. Du är partisk.
- Polly mår bra.
- Tro fan det. Du behöver aldrig oroa dig för inkassobrev.
- Nubbe på fredag.
- Nej, hädanefter är det sparsamhet som gäller. Du får inget godis och jag får spendera högst 300 på krogen. Deal?
- Min lilla snutt, pep Maja.
Den var ny och en förbättring från hennes tidigare konversation.
- Tack, det var snällt sagt.

För att bli på bättre humör började han fantisera om kvinnan i hans liv. Han ville verkligen bli far till hennes barn. Det skulle bli fina ungar. Majas skönhet och intelligens och Kristians... Kristians... Ja, Kristians generositet blandat med Majas sparsamhet.

Att inte få Maja skulle vara som att komma tvåa i melodifestivalen. Det gick bra liksom. Men man kom inte hela vägen fram och i slutändan vore det lika bra om man inte var med alls. Han kom tillbaka till verkligheten när Maja återigen undslapp sig ett uttrycksfullt "Knulla".
- Skulle inte tro det, sa Kristian. Både du och jag kommer att vara ungmör resten av livet.

Han föreställde sig framtida julaftnar med mamma, nyårsaftnar som han blev bjuden på av kompislojalitet och midsommaraftnar ensam. Till sist skulle han ta livet av sig och ingen skulle sakna honom på flera månader. Allt detta bara för att han köpt sexiga boxershorts och ’London Calling’ istället för att spara några hundra. Medan tårarna forsade nerför kinderna började han fundera på att skriva testamente.

"Kära efterlevande. Om någon till äventyrs hittar det här brevet vill jag säga följande; I skrivande stund är jag, så gott det går, vid mina sinnes fulla bruk. Min blodlinje dör med mig. Därav ställer jag hoppet till att mina få vänner tar hand om mina blygsamma tillgångar. Korvörena på banken tar kronofogden hand om då de haft ögonen på mig ända sedan den där tvlicensavgiften..."

Kronofogden... Om han inte varit så slarvig med räkningar skulle han kunnat haft 10 000 i kredit i stället för betalkort.
Betalkort.
Klockan 20.30.
Lön i morrn. 24.01.
BETALKORT.

Kortet. Det heliga plastkortet. De behövde bara sitta där tills klockan gått en sekund över tolv så kunde han slänga fram lyckans kort och beställa vilken drink som helst till henne och chokladmousse, bananasplit eller vad tusan som helst.
Om han inte visste bättre skulle han trott att Maja log vid just det tillfället. Hon kände ingen svartsjuka den fågeln.

Av Andreas Soneryd 19 jan 2003 11:50