Sanningen om en förvirrad flicka

00:23, 15 sept 2002

Varenda gång jag hör Stjarna får jag en lust att bara gå. Att lämna allting och bara gå, utan ett mål, och precis som i filmerna följer musiken mig i min väg.

Jag vill bara försvinna.

Likadant med Barrel of a gun. Whatever Ive done, Ive been staring down the barrel of a gun...

Jag ser hur buskens grenar svajar i vinden runt skylten med de två människorna, "Yllan Mässcenter" står det. Stämningen här är så dyster.

En av de få vägarna in till staden löper över bron jag bor utanför. Vattnet är alltid upplyst av lyktstolparna, de kastar skuggor och leker med vågorna i vindens rörelse.
På andra sidan ligger det ett mindre hus, och bakom det en kyrkogård. Jag kan inte låta bli att känna mig illa till mods. Det går inte. Oavsett hur mycket glad musik jag drar in här så kommer det förbli dystert. Och kalla vindar kommer fortsätta att blåsa på mig om nätterna. Ångesten kommer att krypa närmare, vilan kommer sakta att försvinna bort från mig...

Kyrkogården är mer levande än de tror. De tror det är en viloplats, men jag hör de plågade själarnas skrik... Jag passerar förbi var morgon, undviker att se in där då jag vet att jag är iakttagen av dem. De vet om att jag hör dem, de vill få mig att hjälpa... men du kan inte hjälpa en osalig, de drar ner dig, ner i det plågsamma vandrandet mellan levande och död...

De vill dra ner mig. Och jag vill fly. Men de ser inte, de andra, de ser inte. De ser bara stora lägenheter med balkonger som inte är dyra... - som inte existerar.

00:09 8 dec 2002
Let me show you the world in my eyes... Men ingen vill se den... Men ack så vacker sången är, de höga tonerna med den säregna rösten, som känner med en så det smärtar. Hela Violater har samma... rysningar. Den skär i en för att se blodet, sen läker den, den läker själen...

Om själen nu finns. Existerar världen eller är vi bara marionetter? Ingen vet. Ingen vet någonting. De säger sig vara så smarta, de säger sig ha högst IQ på planeten, de anser mig vara en av DE DÄR, en av de bristfälliga... Men om de nu är så smarta, varför ser inte de vad som händer? Och varför hindrar de det inte?

Jag klarar inte matten, fast jag försöker, jag sitter och gråter och skriker hemma i ångesten. Men det går inte. Jag försöker förstå, jag låser mig, provet kommer jag inte kunna, ett säkert IG och jag kommer inte kunna plugga vidare... JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR JAG SKA OFFRAS TILL DE FÖRDUMMANDE!!!!

Jag vill vara smart och kunna förstå! Jag vill kunna säga att jag förstår... Men jag kommer få Ig. Och jag kommer bli dömd till att plugga vidare på Loser-linjen... Bli soptömmare i Barsebäck. Städerska. Toalett-tömmare. Lika bra att dö. Döden dö. Det är skönare att inte känna något än att känna allt och skadas av det...

You wear guilt... like shackles on your feet... like a halo in reverse... Skuldbäraren? Är det jag? Jag som inte ens tror på deras infekterade gudafrågor. Jag vet inte.. Jag vet inte ens varför det här händer. Varför är mina händer låsta? Varför är mitt huvud stängt? Och varför hemsöker alla uppgifter mig? Jag har ju försökt göra dem, men de går inte! Inget går, allt är låst!!

In your room, where time stands still.. Or moves at your will. Will you let the morning come soon? Will you leave me lying here? In your favourite darkness. In your favourite halflight. Your favourite conciuosness. Your favourite Slave...

Dömd. En av dem.

Och de klagar, allt jag gör är fel. Aldrig är det något som stämmer... De förföljer mig, plågar mig, varför kan JAG INTE FÅ VARA BRA?? Bara dömd, en av dem. Aldrig kommer de låta något räcka. Alltid ska de ha mer och mer, bättre och bättre...

JAG ÄR FÖR FAN INTE ÜBERMENSCH! JAG ÄR INTE NÅGON JÄVLA KLONAD NAZI-SKAPELSE SOM ÄR PERFEKT, BEGRIP, BEGRIP, JAG ÄR MÄNNISKA!!!!!! JAG ÄR MÄNNISKA!!!

... är jag det? Kanske bara en själ som vandrar runt, kanske bara en sjuk och skadad... som aldrig får vara i fred, vila i frid. Rest in peace, rot in pieces... inse att du alltid kommer vara den mobbade, den som folk sparkar på.. det är du som är syndabocken de offrar...
Jag tror inte på det. Tror inte på egen rening genom annans smärta. Men de gör. Jag tror inte att ont skall med ont fördrivas, jag tror inte att man kan tvinga folk att tro saker, jag tror inte på öga för öga, tand för tand, jag tror inte på att efter död och förstörelse kommer det liv och förlåtelse...

Jag borde verkligen skapa. Skapa och arbeta. Men det går inte. Jag kan inte. Och jag har hat mot mig, jag har hatet runt mig överallt. can you feel a little love? dream on, dream on... I cant feel a bit love... Just pain. Pain and hatred.. Pitchblack hatred... Where am I? What am I doing here and what is the purpose? Whats the meaning of all this you cant even explain, all this that just floats together and you cant tell me why, tell me tell me...
Martin Gore har säkert varit full varenda gång han har skrivit något... ingen orkar vara så djup utan att vara helt sönderkollapsad... Men han känner också något... han blundar, blundar och låter känslan guida honom... jag blundar nu, blundar och skriver... vad känner jag? tomhet. och den hemska känslan, råttan i magen... värken i nacken, värken i axlarna.. värken i huvudet... jag har haft den i en vecka nu, den vägrar ge sig. Och sömnen, sömnen finns inte. Får jag bara sova försvinner alla tankar... Men då kommer ensamheten...

You heal me.

Jag drömde att någon tog min hand, någon jag älskade tog min hand. Och vi gick iväg, satte oss, vi visste hur mycket vi älskade varandra. Men så ryckte han tillbaka sin hand, skällde på mig att jag kvävde honom och att jag krävde omöjligheter... att han inte orkade höra mitt tjat... att jag hade blivit fet och ful, min klippning såg hemsk ut... Och jag tog hans hand, kramade den. Jag kände samma smärta då, i sömnen, som jag alltid känner... och vaknade. Jag vaknar hela tiden, jag sover oroligt här. Alla ljud som väcker en... men smärtan var den samma. Alltid den samma... Smärtan efter en älskad har lämnat en.. det är inte värt att riskera några sekunders eufori för livslång smärta... jag... jag vägrar riskera det.

Och han som körde över Långebro i över hundratjugo nyss... han känner inte smärtan. han kommer inte känna den smärtan. Han kommer känna smärtan då blodet rinner från hans huvud, då han nyss har kraschat... han kommer känna förtvivlan över att han inte kom hem till sina älskade... Men han hade ett val. Hade han lättat på gaspedalen hade det inte hänt...

when youre born a lover, youre born to suffer... jag vill inte lida mer... smärtan är tillräcklig nu...
00:28.

Av Katarina Jönsson 14 jan 2003 14:37