En svensk tiger, eller...?

Svenskar... stela, lågmälda och laglydiga? Det tycker åtminstone våra grannländer. Danskarna menar till exempel, åtminstone om man får tro artikelförfattaren Ewa Svensson "Svenskarna är tråkiga och naiva", att svenskar är tråkiga och stela, ja, men framförallt styrda av en oräknelig mängd förbud.

Även norrmännen tycker att vi svenskar är stela, det hävdar Lars Johansson i sin artikel "Ett folk som lyder överheten". Vi vill vara alla till lags, kanske till vilket pris som helst, framför Johansson.

Vårt tredje grannland Finland är inne på samma linje, vilket går att utläsa i den tredje artikeln i serien -"Omständliga och för snälla" av Stefan Lundberg. Enligt honom är svensken ur finska ögon alltför omständlig; företag som ska genomgå fusioner kan sitta och älta i dagar bara för att komma fram till ett beslut som ändå var oundvikligt.

Hur ser vi svenskar på oss själva, då? I min mening är vi ofta lite ovana inför det ofta känslomässigt "varmare" europeiska samhället, vilket till stor del kan bero på vårt ganska isolerade geografiska läge. Stockholm som stad kan exempelvis verka väldigt kall och hård, medan Göteborg med sina internationella hamnar och närhet till Danmark och Tyskland ofta ses som en mycket "varmare" stad. Att sedan svenskar är artiga och snälla, det ser åtminstone inte jag som någon förolämpning, utan snarare något eftersträvnadsvärt. Att vi inte är uppkäftiga och framfusiga kan bero på samhället: en stor medelklass och en regering som hellre kapar topparna än höjer dalarna. Detta leder till att ingen vågar ta för sig. Framåtanda är inte något positivt i Sverige idag...

Om man ser till laglydigheten så anser jag återigen inte att det är någonting negativt. Vad är det för fel på förhållandevis låg brottslighet och korruption? Vidare införs många av "våra förbud" även efter en tid i våra kaxiga grannländer. Ett exempel är den nya prostitutionslagen, som enligt Ewa Svenssons artikel väcker flera hånleenden i Danmark, men även är på gång att införas där.

Avslutningsvis då... Ska svensken fortsätta att tiga, vara laglydig och snäll? Tja, man förlorar aldrig något på att vara artig och snäll. Däremot skulle vi nog inte förlora något på att öppna munnen ibland. Jonas Gardell jämförde en gång svensken med fisk samt större delen av övriga Europa med vanliga jaktbyten. Skillnaden är att fiskaren handskas med byten som kämpar emot, men inte låter. Jägaren däremot har även ljud att stå ut med. Vi får inte bli tysta fiskar helt enkelt.

Av Johanna Pettersson 29 dec 2002 10:56