Ofta finner jag mig själv sittandes i soffan med en film i dumburken, men jag ser inte på filmen. Jag tittar på dig, dina kurvor, dina detaljer, fantiserar om hur det är att hålla dig. Och känna dig. Vill höra din röst.
Du lockar fram toner ur mitt hjärta och väcker känslor hos mig. Med dig blir jag kreativ, stark, självsäker och varm.
Din röst är mjuk. Ibland är den vacker, ibland hård, ibland aggressiv och ibland viskande, men mjukheten finns alltid i dess botten.
Jag berör dig. Om och om igen. Tills mina fingertoppar smärtar och blöder.
Så du, min fina svarta elgitarr från 70-talet, av märket Gibson Les Paul Custom, som jag köpte för en alldeles dumdristigt stor summa pengar, du har mig fångad.
Av Ric Sz 10 dec 2002 12:26 |