sourze.se

Kvinnor kunde

Jag är själv feminist men det finns få saker som retar mig så mycket som det kära uttrycket "Kvinnor kan". Det är väl självklart! Att säga dem orden är att nervärdera sig som kvinna.

Kvinnorörelser propagerar för jämställdhet i skola, näringsliv, TV och Europa. Och i hemmet. En vän till mig klagade nyligen på att hennes man varit för bakfull en lördagsmorgon för att orka klippa gräsmattan, städa garaget och laga middag. I sitt vredesmod gjorde kvinnan detta själv och spenderade sedan en halv dag till att påminna sin man om hur duktig hon varit. Klagade till sina väninnor om hur lat hennes man varit. Var är jämställdheten i detta?

Dagligen lagar hennes man mat, ser efter bilarna och diskar och tvättar. Medan hon städar oftast. Får man inte i ett förhållande ha en dålig dag som man? Varför anses det som värre än om en kvinna har det?

Bland unga idag finns det faktiskt en otrolig jämställdhet. De flesta har föräldrar, oftast mödrar, som upptäckt orättvisorna i hemmet och fostrat sina söner att från barnsben hjälpa till med hushållssysslor och städa sitt rum, så till den vida gräns att det har blivit okej att delegera nästa alla hemsysslor till mannen och kvinnorna ler åt varandra och tycker:
"Det är inte mer än rätt att han också sorterar tvätten ibland"...

De flesta sambos idag har varsitt heltidsjobb och bor man i lägenhet finns det inte heller en gård att skotta eller gräs att klippa, inga typiska "mansuppgifter". Ska man inte då dela på de uppgifter ett hushåll kräver? Många kvinnor jag känner skulle aldrig reparera bilen, bygga en bastu eller byta golv. Dessa uppgifter är "mansgöra" samtidigt som de förbannar ordet kvinnogöra och mannen ska utan protest hjälpa till i kök och tvättstuga. Hur många kvinnor skulle säga till sin man:
"Eftersom att du har lagat maten och diskat så går jag ut och byter till vinterdäck"... Jag känner ingen.

Många gånger känns det ironiskt när en kvinna ena stunden klagar över den bristande jämställdheten på jobbet och i nästa andetag skäller på sin respektive för att han inte har dammsugit efter att han burit in granen. Varför har vi kvinnor så lätt att se orättvisa och diskriminering i alla situationer utom i vår egen hemmiljö?

Jag är själv feminist men det finns få saker som retar mig så mycket som det kära uttrycket "Kvinnor kan". Det är väl självklart! Att säga dem orden är att nervärdera sig som kvinna. Vi måste väl ändå inte tala om för världen att vi faktiskt kan, visa det istället om du måste.

Jag tillhör också den skaran som anser att män är bättre chefer. Varför jag gör det är tyvärr enkelt. Jag har haft förvånansvärt många kvinnliga chefer vilket är bra på så sätt att se att det finns många kvinnor som tagit dem positionerna. Tagit sig upp i samhället. Om de då bara hade klarat av det också. Att vara nöjd med att man som kvinna tagit en chefsposition är inte allt, man måste också förstå vad det innebär att ha det ansvaret. Som chef måste man kunna fatta beslut snabbt och kunna vara konkret. Undvika all velighet som är ett gammalt beryktat drag hos kvinnor.

Vi kanske är rädda att vi sårar någon eller gör fel. Dessa två bristande egenskaper innehar tyvärr många kvinnliga uppsatta enligt min erfarenhet. Vad leder då detta till?
Jo, de män som är lägre i rang utnyttjar den kvinnliga chefens välvilja och påpekar att detta var nog inte ett jobb för en kvinna ändå. En klapp på kavajens axel och vi är tillbaka på ruta ett med den jämställdheten. Lätt hänt blir det också att könskvoteringen på den arbetsplatsen rinner ut i sanden med motiveringen:
"Vi provade, men det fungerade inte så bra."

I stället för att säga att det kanske inte var just den här kvinnans starka sida att vara chef så men kanske någon annan kvinna sköter det galant så blir det en könsfråga.

Jag vet många kvinnor med skinn på näsan och vassa armbågar, men då de väl börjar klättra längs karriärstegen mjuknar armbågarna och skinnet flagnar. Beror detta på att vi inte är vana att ha makt så är det hög tid att börja vänja sig annars kommer vi aldrig att ta nästa steg framåt i kampen mot jämställdhet.

Vi måste även se oss om i våra egna hem. Är vi jämställda med våra partners eller ger vi honom skulden för disk i diskhon och smutsiga kläder när vi själva kanske haft gott om tid att göra dessa sysslor medan han tilläggsisolerade huset?


Om författaren

Författare:
åsa grönberg

Om artikeln

Publicerad: 09 dec 2002 17:52

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: