Någon annans sorg

Någon skrev i en kommentar att min sorg kändes stulen. Hur stjäl man sorg och vems är sorg? Är sorg begränsad til närmaste kärnfamiljen eller bara i rakt uppåtgående, nedåtstigande led? Kan man ansöka om sorg hos någon myndighet? Kan man ansöka hos samma myndighet om att få slippa ha sorg?

Jag har upplevt många olika typer av sorg, ingen sorg är den andra lik. Sorgen efter min mamma, sorgen efter min hund, sorgen efter min arbetskollega som jag var med varje dag år ut och år in och som fick cancer och dog snabbt. Ibland så är jag förberedd för sorg, konstigt att säja så, jag trodde man kunde vara förberedd på at det skulle ske något sorgligt och inte drabbas så hårt nästa gång och nästa gång.

Problemet är bara att sorgen kommer i olika skepnad varje gång. Det går inte att förbereda sej på sorg utan att bli deprimerad och då kan man inte leva och njuta av det som är bra när det är bra.

Men att stjäla en sorg? Ska det vara när man som en gråterska gråter på andras begravningar? Begravningar för människor man inte ens sett eller vet vilka det var? Det fanns en yrkeskategori som kalade sej gråterskor som åkte runt och grät på begravningar, vet inte om det finns kvar nånstans i världen i dag.

Men min sorg är min sorg, jag vill inte dela den som man kan dela glädje och jag vill inte stjäla den heller då jag inte ens vill ha den.

Delad glädje är dubbel glädje, är delad sorg dubbel eller halverad?

Av Suzanne Ek 19 nov 2002 15:20