Vi lever i ett äppelskal

Tänk er att jordklotet är i en låda. Inget kommer egentligen ut ur den lådan mer än försumbart rymdskrot, inget kommer in i lådan mer än försumbara meteoriter. Och så förstås solljuset som driver fotosyntesen och ger oss och växterna energi.

Tänk er sedan tiden långt före människan fanns. För flera miljarder år sedan. Då kunde människor inte leva här. Det fanns inget ozonskikt massor av giftiga ämnen som kvicksilver och bly och svavel i atmosfären. Under mycket lång tid skedde en process där olika små organismer binder de giftiga ämnena som sedan ansamlas på olika ställen. För ungefär 1-2 miljarder år sedan har ozonskiktet bildats som skyddar växter från skadliga delen av solstrålningen och koldioxid-halten i atmosfären har stabiliserats på en nivå som sedan varit stabil med undantag för de senaste 100 åren. Nu börjar utveckling av växter och djur att ta fart och som en slutlig produkt; superspecialanpassad för det rådande klimatet, som kronan på verket; vi människor.

Om vi nu jämför jorden med ett äpple så kan vi säga att det aktiva skiktet där vi lever motsvarar äppelskalet. Det är här det vi kallar kretslopp sker. Växter tar upp näring ur marken och skapar syre och näring som djur och människor kan tillgodogöra sig. När vi dör så återgår näringen till marken och bryts ned till en form som växterna kan ta upp. Dessutom sker ett visst utbyte med jordens innandöme. Dels sker en långsam fossilisering då det hela tiden nybildas till exempel olja och kol. Dels gräver vi upp en del saker ur jordens innandöme som till exempel olja, kol, gas, kvicksilver, bly, koppar, kadmium, fosfor med mera.

Detta vore helt okej om vi bara gjorde det i en takt som motsvarande den takt med vilken fossiliseringen sker. Så är dock inte fallet. Vi använder lika mycket olja på ett år som det tagit jorden en miljon år att producera!

När vi gör det släpper vi ut 1 miljon gånger mer koldioxid än vad vi tar bort. Den koldioxidhalt som varit relativt konstant i vårt äppelskal i 1 000 miljoner år har vi på hundra år ökat med 16 procent. Det är en ganska remarkabel förändring. Det är detta vi tror kommer leda till ökad växthuseffekt. Även om vi inte vet vad ökad växthuseffekt innebär så kan vi konstatera att de betingelser som vi är framevolutionerade för att passa till kraftigt har ändrats. Det kommer troligen att drabba de senast framtagna och mest komplexa individerna mest, nämligen oss. Fast vi kan ju chansa på att det passar oss bra förstås. Man ska ju inte vara förändringsobenägen...

I vårt tunna äppleskal släpper vi också ut giftiga gaser och ämnen som kvicksilver, bly och svavel samtidigt som vi förstör det ozonskikt som skyddar oss från solen. Jag är inte särskilt orolig för att kopparn ska ta slut. Långt, långt innan vi har hunnit göra slut på all olja och all koppar och allt kvicksilver kommer vi att ha gjort slut på oss själva. Att vara miljövän är att vara egoist - och värna om vår egen arts överlevnad. Att inte inse miljöfrågornas vikt är att ställa sig på kackerlackornas sida.

Så visst vore det trevligt om tillväxt och miljöförstöring inte hängde ihop. Men hittills är huvuddelen av världsekonomin baserad på i grund och botten en viss råvaruförbrukning. Alltid när tillväxten ökar så ökar produktionen av sopor. Och energiförbrukningen i västvärlden är till över 80 procent baserad på fossila bränslenkol, olja, gas och uran.

Det hjälper inte om vi gräver och prospekterar på nya ställen och hittar nya piffiga metoder för att utvinna metaller. Inte när vi släpper ut allt i vårt lilla äppelskal. Inte förrän vi kan komma på ett sätt att samla in allt efter användning och återbörda till jordens innandöme. Hittills har vi dock huvudsakligen gjort det motsatta, spätt ut föroreningarna så mycket som möjligt så att de är helt omöjliga att samla ihop.

Vi måste ändra den resursbas vi utgår ifrån och använda sol, vind och vatten samt råvaror som ingår i kretsloppet i vårt äppelskal. Vi måste ändra vårt sätt att mäta välstånd.

Än så länge är det så att ett land med vackra skogar, mycket olja och koppar i marken och jordbruk där huvudsakligen byteshandel idkas har snudd på obefintlig tillväxt. Till dess man avverkar skogarna, gräver upp oljan och kopparn och säljer dem. Men vad har man kvar då? Ett skövlat land med bra tillväxt.

Men vad betyder pengar om inte luften vi andas är ren och om vattnet inte går att dricka?

Av Anna Linusson 14 nov 2002 11:05