På dass med Skugges feminist-skola

Mellan två nedsläpp känner jag hur starkt och fränt min urin doftar. Det är penicillinets fel. En Amelia ligger på badrumsmattan framför mig, cirka två decmeter från mina bara fötter. Jag har bara känsel i den vänstra.

Min fru prenumererar på Amelia, det var nåt slags erbjudande nånstans och hon skickade in kupongen.

Längst ner i högra hörnet på omslaget står "GÅ I LINDA SKUGGES FEMINIST-SKOLA". Hade detta varit på den tiden då jag inte kunde gå hade jag tagit det som en förolämpning. Det är lätt att ta saker bokstavligt när man inte kan gå. Tro mig.

Jag funderar på om jag ska plocka upp tidningen och gå den där feministskolan. Sen tänker jag att Linda Skugge är en jäkligt sexig kvinna. Så snygg utvändigt. Och invändigt. Henne skulle man inte ha något emot att... Men så tänker man inte om Linda Skugge utan att känna sig skyldig. Inte om man är man och förti och sitter och skiter. Så jag känner mig skyldig och säger Hej Då till något som skulle kunna bli nån slags fantasi.

Sen tänker jag på det där jag kommit på med födelseår och ålder. Det är verkligen konstigt och inte. Jag är född 62, min fru 65. När jag är 65, alltså hennes födelseår, så är hon 62, mitt födelseår. Om du som läser det här är född 75, så kommer du att vara 62 när jag är 75. Det funkar på alla, jag behöver inte alls vara inblandad. Ta till exempel Bert Karlsson och Yoko Ono i stället. Eller du och din partner. Eller några andra. Det är verkligen konstigt och inte alls. Det konstiga är väl att knappt någon tänkt på det. Utom jag. Eller så är det jag som är konstig. Som tänkt på det. Ett eller till? Eller inte alls?

Precis som att nästan alla klassrum jag gått i har fönsterna på vänster sida. Bänkarna är alltid ställda på samma håll. Så att fönsterna kommer till vänster. Måste finnas en tanke bakom detta. Att de flesta är högerhänta och att ljuset då ska komma från vänster så att handen inte skuggar när man skriver? Som med en lampa på ett skrivbord? Betyder detta att en minoritet förtrycks? De vänsterhänta alltså? Borde de kanske göra uppror och kräva att bänkarna vänds? Eller ska de få lov att sitta åt andra hållet? Så att högerhänta och vänsterhänta är vända mot varandra? Och så kan de vänsterhänta ha en backspegel på bänken så att de ser läraren. Fast det blir också orättvist. Läraren kanske ska byta sida efter halva lektionen?

Jag tar upp Amelian. Har badrumsfönstret på väggen till höger. Kollar vilken sida den där feministskolan börjar på. Sidan 18. Bläddrar fram. Finns en liten bild på Linda Skugge längst upp i hörnet på sidan 19. Man ser bara ansiktet. Hon har svart läppstift och ännu mer svart runt ögonen. Hon är snygg. Undrar om hon fortfarande lyssnar på Broder Daniel?

Vissa grejer fattar man först efter väldigt lång tid. Det säger POW! Så kommer man på att man trott fel hela livet, utan att veta om det. Som texten i Imse vimse spindel till exempel. "... ner faller regnet, spolar spindeln bort." sjunger man. Har alltid trott att spindeln spolade bort regnet på något vis. Visst har jag tyckt att det verkat lite konstigt, men sen har det liksom varit bra med det. Men för ett par år sen kom jag på att det är ju spindeln som blir bortspolad! Av regnet. Vad dumt! Här har jag gått och rullat och trott helt fel. Haha! Det är förresten samma melodi till Gubbben Noak och Björnen sover.

James Joyce. Med Odysseus ville han bland annat visa att vi inte alltid tänker logiskt. Tankar spårar ur i plötsliga associationer. Som när huvudpersonens fru ligger och har mensvärk och bara låter tankarna komma och gå. I femti sidor! Tänk att skriva ner detta! Och vara man! Ge sig in i en kvinnas huvud och köra en inre mensvärksmonolog på femti sidor. Respekt eller nåt! Av med kepsarna för James! Men den där boken är lååååååååång. Tror jag börjat på den en sju-åtta gånger. Aldrig läst färdigt. Den sista boken jag orkade läsa klart var Beach. Har ingen ro att läsa böcker för tillfället. Känner lite skuld för detta. Jag borde läsa mer böcker. Ska börja snart igen. Men med Odysseus har jag inget dåligt samvete. Den är ju den här klassiska alla-borde-läsa-men-ingen-orkar-boken.

Ögnar lite i feminist-skolan. Den avslutas med rubriken "Lindas lösning". De sista två meningarna i "Lindas lösning" är "Klarar du inte av att leva med nån man, skit i det. Inseminera i Danmark och bli singelmamma."

Jag lägger ner tidningen igen. "...skit i det...". Kommer på att det var fem minuter sedan det plumsade. Fem minuter sen jag sket ut den andra och sista. Det blir inte mer. Jag lindar upp tretti centimeter oblekt från rullen och säger:

Hörrudu...

Av Mikael Vestlin 04 nov 2002 12:23