Jag hade troligen antytt någon av mina, redan då, stora visioner om framtiden.
Eftersom hela farmors liv - från barn till vuxen – kantats av problem och bekymmer med närstående, är det inte svårt för mig att förstå hur hon menar.
Idag, 15-20 år efter, står jag mitt i vuxenlivet.
Myndig, fri att göra vad jag vill och det jag känner för. Naturligtvis har jag medborgerliga skyldigheter också, som att stå för och ta ansvar för mig själv, mot andra, och samhället.
En del anser säkert att dessa, för mig rättigheter, är förfärliga. Förmodligen på grund av att en vuxen människa får stå för konsekvenserna, över sitt handlande mot allmänheten – till skillnad från ett litet barn.
Andra myser över sin handlingsfrihet och att få bli tagen på allvar. Det vill säga få känna, ta och lukta på den stora verkligheten. Mot, tidigare, barndomens förmynderi och moralpredikan om en verklighet som inte finns och aldrig har funnits. Den var bara våra föräldrars, med all respekt, goda vision om hur vi barn ”skulle” eller ”borde” få det.
Nu är vi inte i verkligheten och har all tid i världen att samla på oss erfarenheter och genom ett kritiskt tänkande analysera omvärlden. Därefter ta kurs mot en bättre tillvaro och annorlunda samhälle.
Av Yohannis Petersson 02 nov 2002 10:43 |
Författare:
Yohannis Petersson
Publicerad: 02 nov 2002 10:43
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå