Pakistan, landet där alla ser ut som Usama

Baluchistan, Pakistan

Vi har nu kommit in i provinsen Baluchistan i västra Pakistan.

Vi gled över gränsen, det vill säga kämpade med iranska och pakistanska tullmyndigheter i två timmar, precis innan solnedgång. Det märks direkt att vi kommit till ett nytt land. Inte bara är den arbiska så kallade "köfte" utbytt
mot riktigt riktigt stark mat. Även människorna ser helt annorlunda ut. Helt plötsligt ser alla ut som Usama Bin Ladin. Med turbaner, stora vita pyjamasbyxor och stora skägg. Förstår att de inte hittat honom ännu.

Gränsstaden som vi övernattar i är en skitig, dammig och varm håla. Några valutaväxlare försöker blåsa mig och volymen mellan oss var hög. Det slutar bra. Elen kommer tydligen om två veckor. Alla ! människor vi ser är män. Vi också är smutsiga och orakade, om än inte med "Bin Ladin-stuk" på våra skägg. Mera damm. En riktig "vilda västern-stad", vi älskar det.

På bussarna i Iran satt männen fram och de svartklädda kvinnorna bak. På en buss som körde förbi oss i nästa mindre stad i här i Baluchistan satt människor fram och på taket såklart och längst bak i bussen stog en ko. En ko! Undrar var den hade stått om det var en tjur?

Vi kör vidare genom pakistanska öknen på mycket rak väg i stort sett helt utan kurvor när vi ser en stor tromb komma mot oss på avstånd. Vi låter tromben passera över vägen cirka 100 meter framför oss. Detta är första tromben
vi ser av flera denna dag.

Det är som tur är inte speciellt mycket trafik. Då och då kommer det en lastbil. Lastbilarna här i Pakistan är för övrigt helt underbara. De är väldigt höga och smyckade så att de ser ut som en blandning mellan en amerikansk julgran och Las Vegas by night.

Då vägen endast har en fil, att dela på, så blir det "chicken-race" varje gång man möter en bil. Kontentan är att "störst har förtur", men ibland verkar det vara "tuffast som har förtur", det varierar. En bil vi mötte hade en stor och bemannad kulspruta ! på taket. Han fick förtur.

Vi har nu haft vår första "olycka". På ett extra smalt parti stannade vi helt för att ge en lastbil förtur, men det räckte inte. Våra nav på bakhjulen slog i varandra och det blev en jäkla smäll. Lyckligtvis gick inget vitalt sönder. Bilens skyddskåpa till fälgen blev dock rätt bucklig.

Pakistanerna var helt förtvivlade, de såg väl en hel månadslön försvinna framför ögonen, men vi lugnade ner dem och sa att det inte var någon fara.

Pakistanerna är jättevänliga. Jag har nog på mina resor aldrig mött vänligare människor och de är alla genuint glada, nästan överväldigade, att se oss. Vi har aldrig kännt oss det minsta hotade, tvärtom.

- American? frågar de och ser ut som om de vunnit på Lotto. Vi visar vår medhavda Atlas, där körsträckan är utmärkt, de nickar men verkar inte riktigt förstå varifrån vi kommer.

Vid två tillfällen hittills har folk kommit fram och velat ta kort på oss.

Om det ibland känns äckligt med chicken-race är detta ingenting mot när vi körde ned för ett bergspass på kanske 1 000 höjdmeter. Fortfarande bara en fil att dela på, med små mötesplatser ibland vid kurvorna. Ibland fanns det
"ett slags" räcke men ibland inte. Bläaah. Dessutom råkade det bli så att vi körde i totalt mörker vi hade missbedömt vägens kvalitet och dagsetappen tog åtskilliga timmar längre än planerat, men det var kanske lika bra det. Nu såg man åtminstone inte hur långt det var nedför stupet.

Att vägarna inte är bättre får sin förklaring varje gång vi passerar vägarbeten och ser att all sten som används som makadam höggs för hand. En kille jag tog kort på kan omöjligt ha varit över 10 år, även om detta är undantag.

Men förutom vägarna så älskar vi Pakistan. Klart intressantast hittills. Vi känner oss lite som upptäcktsresande eller Indiana Jones på 30-talet.

Kram från Baluchistan

Detta är ett bidrag till Jorden runt: recensera ett land under kategorin Resor.

Av Dan Brylde och Ante Malmström 24 okt 2002 11:30