Ett silikonbröst dubbelmoral?

Eftersom jag hört ryktas om att vissa människor anser mig vara dubbelmoralisk vill jag här och nu en gång för alla förklara hur läget ligger till.

När jag vid tretton års ålder drabbades av första omgången ätstörningar gick jag ner många kilon väldigt fort. Min kropp utvecklades inte som den skulle, bland annat fick jag ett stort bröst och ett litet. Och det handlade inte om några millimeter i skillnad utan flera storlekar vilket skapade oerhörda problem. Bland annat för ryggen och min högra sida där det ena bröstet var stort.

I flera år väntade jag på att det vänstra skulle växa till sig. Men icke sa nicke.

Det högra blev bara större och större. Ju mer jag trixade med maten desto värre blev det.
Kulmen blev den dag mamma frågade mig:

"Herregud. Ditt ena bröst är ju jättestort! CANCER?!"

Nu blir jag väldigt personlig, men till saken hör den att min äldre syster för ett antal år sedan drabbades av en tumör lyckligtvis godartad sådan i nacken vilket för all framtid skapade cancerskräck i vår familj.

Självklart var det inte cancer, utan bara en "onormal" vad nu normalt är utveckling av mitt ena bröst. Många och långa diskussioner började nu föras med landsting, läkare och så kallade experter.

Operera eller inte?

Då jag är och varit väldigt kritisk till dessa typer av ingrepp ville jag först inte operera.

Skulle då jag stödja den kommersiella skönhetsindustrin om jag opererade in silikon i mitt vänstra bröst?

Skulle jag förlora mig själv?

I många år diskuterade jag denna fråga med mig själv och efter ett flertal besök hos olika läkare som tyckte det bästa vore att utjämna skillnaden, med tanke på ryggontet och den oerhörda psykiska påfrestning det faktiskt var kom jag fram till att en operation var den bästa lösningen.

Så för två år sedan gjorde jag ett mycket smärtsamt ingrepp som innebar att mitt vänstra bröst fylldes med silikon och det högra bröstet förminskades.

Man kan tycka väldigt mycket om detta ingrepp vilket jag också förstår. När jag genomgått operationen fick jag en del skit av mina "vänner". Förlorade bland annat min dåvarande bästa vän vilket resulterade i samvetskval.

Hade jag svikit mig själv?

Hade jag nu "gått på" den utseendefixerade branschen?
Hade jag blivit offer för det jag så oerhört föraktar och ifrågasätter gång på gång?

Det tog cirkus ett år innan jag kom fram till att NEJ. Nej. Jag har inte blivit ett offer. Jag stödjer inte skönhetsindustrin.

Visst. Hade jag levt på 20-talet hade jag förmodligen inte gjort detta ingrepp eftersom det inte låg i tiden. Ordet operation hade ju aldrig dykt upp om jag inte visste att det fanns.

Men till er, ni som tycker jag är dubbelmoralisk och inte sann" kan jag bara säga att ni har fel. Detta ingrepp förändrar inte min syn på skönhetsindustrin som råder idag. Och NEJ jag stödjer den INTE.

Ingreppet var ett medicinskt sådant och utan den skulle jag förmodligen överlevt men livet skulle varit mycket komplicerat då jag inte kunde köpa kläder, underkläder som passade eftersom ena bröstet var stort och det andra i princip obefintligt.

Mitt ingrepp har således ingenting att göra med att jag ville bli sexigare och mer åtråvärd för någon annan. Jag ville inte tjäna pengar på ingreppet.

Jag tycker fortfarande och kommer alltid tycka det är oerhört sorgligt när unga tjejer opererar in silikon för att tillfredställa någon annan. Har bland annat en kompis vars högsta önskan är att bli som Britney Spears, varje dag tränar hon och svälter sig själv för att uppnå den "enorma status" som hon själv uttrycker det kändisskapet innebär.

"Kändisskapet gör människan odödlig."

Det tycker jag är fel och väldigt sorgligt. Så till er därute som inte tycker att jag kan ifrågasätta skönhetsindustrin på grund av mitt ingrepp:

Ni vet inte vad ni snackar om. Ni har ingen aning om varför jag gjorde det eftersom ni inte lyssnat på mina anledningar. Ni känner inte mig.

Det finns ett antal, de flesta faktiskt, underbara människor som verkligen förstått mitt dilemma och helt är på det klara över varför jag gjorde det. Och det tackar jag er för.

Men eftersom jag i min framtid kommer att fortsätta ifrågasätta och diskutera skönhetsindustrin vill jag ha detta sagt så att ni som gillar att sätta käppar i hjulet för mig inte kan göra det. Det är slut med det nu.

Ni har redan ställt till med för mycket.

Detta var faktiskt rätt jobbigt att säga. Har funderat länge på om jag är skyldig någon att berätta min "hemlighet"? Kanske det var jättedumt? Kanske kommer du aldrig mer lyssna på vad jag har att säga ifråga om skönhetsindustrin? Men jag vill ändå ha alla kort på bordet eftersom jag är en ärlig person och vill att rätt ska vara rätt.

Visst. Att jag gång på gång poängterar och söker det ursprungliga hos mänskligheten kan efter mitt "erkännande" verka dubbelmoraliskt. Kanske jag skulle behållit mitt ursprungliga jag? Varit mitt naturliga? Men de diskussioner jag fört med mig själv har slutligen lett fram till att jag gjorde det för mig. Inte för någon annan.

Och jag värdesätter den vanliga ursprungliga människan högst av någonting annat på denna jord ändå. Jag tycker fortfarande samhället håller på att barka iväg åt fanders.

....Puh...
Nu behöver jag aldrig mer vara rädd för att någon ska "avslöja" mig och få mig att framstå som världens största lögnerska eftersom jag vet att ni finns där ute.
Korten är på bordet och jag tänker fortsätta ifrågasätta och diskutera varför skönhetsindustrin håller på att dra ned människorna i fördärvet.

Och jag välkomnar som vanligt frågor, kommentarer och konstruktiv kritik.

Av Marita Söderström 22 okt 2002 13:36