Att säga sin mening - och upp sig

Hon är trött. Så outsägligt trött. Han håller kvar henne på kontoret igen. Som vanligt utan att betala övertid.

Fötterna värker i de trånga skorna och det känns som om blodet i vaderna inte längre cirkulerar. Under dagens lopp har två svettringar bildats i armhålorna. De avtecknar sig på dräktjackan som mörka, oregelbundna ringar med en vit saltrand omkring. Hon är noga med att hålla armbågarna tätt intill kroppen, så att fläckarna inte ska märkas.

Hon står där igen, vid arkivskåpet i plåt. Skulle hon släppa taget om den utdragna lådans kant är hon rädd att hon skulle falla ihop och bli liggande i en hög på golvet, så trött är hon.

Helst av allt skulle hon vilja vara hemma nu.

Och han; den unge ekonomidirektören, sitter där timme ut och timme in. Outtröttlig. Det enda som hörs är hans regelbundet återkommande harklingar. Sjukligt blek ser han ut i det grönaktiga ljuset. Med alla papper utspridda framför sig på mahognybordet och räkenskaperna som måste balanseras, men som för det mesta inte stämmer.

Hans mittbena är rät; håret ligger slickat över skulten. Klockan tickar. Hans sekreterare har för länge sedan gått hem.

Axlarna känns stela och spända. En lätt suck undslipper henne.

Han ger henne en ny bunt papper och hon fortsätter att arkivera.

Hon sorterar efter färgkoder, sifferbeteckningar, bokstavskombinationer.

I alfabetisk ordning.

Nummerordning.

Betydelseordning.

Drar lådorna ut och in.

Bläddrar bland de bruna mapparna.

Drar dem fram och tillbaka på plåtskenorna.

Direktören vänder sig mot henne igen; ser ut som om han vill säga någonting. För en kort sekund hoppas hon att han tänker säga åt henne att hon kan åka hem, men han räcker henne bara en ny bunt papper.

Hon märker att han har smuts under ena nageln och i detta ögonblick hatar hon honom av hela sin själ.

I morgon tänker hon gå raka vägen upp till personalchefen och säga honom ett och annat.
Hon tänker säga upp sig.

I morgon måste det ske.

Hon står inte ut längre. I morgon blir det av.

Eller dan därpå.

Av Anna Bergman 20 okt 2002 12:36