En yttepytteliten journalistska

"PS Lars Adaktusson låter hälsa att han inte vill svara på Dan Josefssons krönika. Han kunde inte närmare precisera varför."

I nyhetsbrevet för samma vecka står det:

"Dan Josefsson läxar upp Lars Adaktusson - som vägrar svara"

Naturligtvis är detta copyartade texter som ska locka in folk till siten och att läsa krönikan.
MEN. Den lätta ironin som finns i tonen, den där lilla:

"han struntar i oss ty vi är ju så små och ointressanta för den store mediamannen"

Den tonen ÄR viktig.

Bara sådär liite, liite spydig, så att det nästan inte syns.
Preciiis tillräckligt för att alla ska förstå att Adaktusson är stor och stark medan Dan J och Sourze är så små, så små...

Nu är det emellertid så att jag är ännu mindre och ännu oviktigare!

Och det förefaller mig som yttepyttiga icke-makthavande Dan Josefsson vägrar svara.

Och han har inte närmare preciserat varför...

Jag är inte dödligt sårad eller nåt.

Visst, det kanske inte finns mer att tillägga.

Detta är bara en liten reflektion.

Vad jag menar är att man kan alltid känna sig liten, men allting är relativt och det är därför inte nödvändigtvis varken sant eller relevant i ett större sammanhang, då det alltid finns någon som är mindre.

Självhävdelse genom litenhet är därför rätt meningslös.

Eller?
Ska jag bilda en exklusiv klubb nu?
;

Av Sanna Rayman 16 okt 2002 16:08