Vägen från fattig till välstånd

Ekonomisk oberoende: Är när man har, så mycket pengar att man har råd med sina nöjen och vanor, utöver månadens vanliga förnödenheter, det kan vara golfen, gå på aktioner, musikkonserter, fotbollsmatcher och mycket mera.

Ekonomiskt tillfredställelse: Känner individen när dennes vanor, ger stimulans och harmoni i utbyte.

Någon "ekonomisk trygghet" existerar inte ur detta synsätt: Den finns inte på banken och inte på börsen. Inte heller, som man förr trodde, i den offentliga sektorns tjänst.

Att ta till sig detta är, förvisso inte lika bekvämt, som att förvänta sig att någon annan alltid kan hjälpa en.

Ingen människa får ett friare inre av att inte behöva se verkligheten i ögonen och tänka: "Det är jag som bär ansvar för mig och mitt liv och ingen annan. Vissa försöker på - gott och ont - hjälpa mig, men det är ändå jag som har det största ansvaret och tar det."

Vad är då fattigdom och välstånd?

I en facktidning ifrågasätter en fyrabarnsmamma, med egen villa på landsbygden;

"Vad som idag är god levnadsstandard och mäts det bara i pengar?"

Kvinnan som arbetar deltid, har en disponibel månadsinkomst på 7 000 kronor, exklusive ett årligt bidragstillskott på totalt 9 000 kronor. Barnen hjälper välvilligt sin mamma med hemmets sysslor. Någon månadspeng existerar inte, utan alla barnen tjänar sina egna pengar genom extraarbeten.

Jerry Gilles beskriver fattigdom som en känsla av likgiltighet, brist på framtidstro, mållöshet och ständig ångest.

På samma sätt som rika människor kan vara "fattiga" i sitt inre på grund av skuldkänslor över lyxkonsumtion, kan fattiga människor, typ den här kvinnan, känna sig "rika" tackvare sin kreativ förmåga och optimism.

Det är inte bara i ekonomiska sammanhang denna likgiltighet tar sig form utan även i andra sammanhang, också.

Hur många säger inte idag; "Vad tjänar det att engagera sig politiskt, det blir ju ändå aldrig som jag vill?"

För mig är detta att håna demokratin. Ta ansvar för er vardag i stället. Det betyder inte nödvändigtvis att man måste gå med i ett parti, det kan lika gärna vara en intresseorganisation.

Tar man inte ställning i olika frågor, finns det väl heller inte något att klaga på?

Ingen socialpolitik i världen inriktad på att hjälpa utsatta människor, med pengar, kan få dessa att känna sig starka och fria i sitt inre och så småningom resa sig. Det kan bara individen själv göra, dock kan hans vänner och samhällsmedborgare i stort, visa honom i ord och handling att "vi tror på dig och din förmåga".

Hur många känner sig då ekonomiskt oberoende? Det behöver inte vara mediepopulistiska offer som Percy Barnevik och Göran Lindahl. Den förstnämndas väg, "från fattigdom till välstånd", går att ta del av i Smålandstidningens mystiska profil den 26 juli.

Alla som har råd med sina nöjen efter att de fasta utgifterna är betalda är enligt denna teori, ekonomiskt oberoende.

Det betyder inte på något vis att det är fel att sträva mot högre mål och skapa sig ett friare och rikare liv. Det är varje människas rättighet. Den enda tänkbara skyldighet man har på vägen är att tävla juste och följa alla spelregler, vilket kan översättas med att betala skatt.

Att hjälpa medmänniskor som hamnat i knipa är en mänsklig skyldighet. Men det är bara individen själv, som kan ta sig ur den, beroende på hur "rik" och kreativ denne är i sitt inre.

Det värsta och mest förnedrande vi medmänniskor kan göra, är att kollektivt tycka synd om dom och göra de till ett offer. Det kan gå så långt att individerna till slut, ser sig själva som offer för omgivningen och därefter lever upp till den rollen.

Visst är det elakt att låta människor känna så?

Själv har jag en bekant som är en riktig "höna". Hon ser allting grått. Det är förvisso hennes problem, men jag blir uppriktigt sårad när denna människa kommer med sina pessimistiska kommentarer utöver mina framtidsplaner.
I klartext:

Låt aldrig negativa "Sune" eller "Agda", få ta del av dina planer om det bara blir en massa "fattigdom"-prat.

Nej, lyft fram de "svaga" och utsatta individerna istället och peppra dom till att vilja ta ansvar över sig själv och sina liv.

Av Yohannis Petersson 06 okt 2002 12:52