sourze.se

Death by snabbmakaroner

Hannah ringde mig igår. Hon hade en liten kris, visste inte vad hon skulle göra nästa halvår och så.

Jag tog det lugnt, uppmanade henne att allting kommer ordna sig och att hon var ju så begåvad. Två timmar senare slog det mig som en enorm slägga i huvudet. Vad ska JAG göra! Jag kollade upp älskade älskade Journalisthögskolan, deras anmälningsblankett där det stod tydligt och omissbart: Som lägst 1.6 på högskoleprovet. Måste ha 20 poängs högskolestudier, och inga kompletteringar. Det vill säga varken högskoleprov eller betyg från högskolan kan skickas in i efterhand. Det vill säga mitt högskoleprov på 1.4 gäller nu. Och jag har inte gått klart mina jävla 20 poäng, det är ju det jag sliter med nu! Alltså kan jag inte gå JMK i vår och kanske inte ens i höst. Inte nånsin! Jävla elitistiska skit.

Vad ska jag göra nu? Jag har aldrig jobbat med nåt vettigt. Frågade Sourze om jobb, dom sa nej. Poppius journalistskola kostar 10 000 per termin och jag har inte ens nån inkomst. Och min pappa kommer snart börja fråga vad jag ska göra sen... Plus att han är stenövertygad om att vi kommer få dom där jävla greencards och alltså vara tvungna att emigrera till USA för gott. OCH VAD GÖR JAG DÅ! Det lilla skrala kontaktnät jag lyckats bygga upp i Stockholm kommer inte finnas där, ingen kommer fatta varför jag inte fungerar som man ska, hur går man till kuratorn i Amerika? Jag kommer inte kunna leva där och då måste jag leva här, ensam och ha ett jobb och en inkomst och en bostad som alla andra människor! Vuxna människor! Och körkort och elräkning och snabbmakaroner och tristess och nio-till-fem och helgresa till IKEA och mördande ensamhet och ansvar och jobbmåste och pensionsfond och sparkapital och social fobi och rynkor och knark sen dör jag. snyftar hysteriskt VAD SKA JAG TA MIG TILL vad ska jag ta mig till. I dont want all that. Nooo.

Inkomstlös chefredaktör söker jobb. Är mycket bra på pedanteri, att skriva, att organisera och rätta stavfel. mycket låg EQ, social fobi och tvångsföreställningar om egen oförmåga. Tycker om att titta på star trek. Ge mig ett jobb med hög lön.

Allting skulle vara så mycket enklare om jag LIKT ALLA NORMALA kunde bara skaffa mig ett jävla jobb! Men jag KAN inte stå i kassan, vilket är det som de flesta gör när de inte har nån vettig utbildning och behöver pengar. Jag kan inte bli lämnad ansvarig för att sköta andra människors pengar. Jag kan inte jobba med människor. Det bästa vore nåt dammigt litet kontor där jag var ansvarig för att arkivera papper och lägga in uppgifter i datorn eller nåt. Är det ingen som behöver hjälp med detta!!!! Hör av er!!! Ska jag söka till Poppius? Om jag sparar mina arton.nu-löner och mitt sourzepris, då har jag 10 000 kronor till avgiften. Men jag kommer ändå inte komma in. Dom tar in folk på erfarenhet! Och så kommer dom se på mitt personnummer att jag bara är nitton och då kommer jag inte få komma in för då kommer dom inte tro att jag kan ha haft nån erfarenhet. Vilket jag inte har.

Jävla borgarpack med sitt jävla "valfrihet är BRA!" Vad är det som är så jävla bra med valfrihet! Jag vill att någon ska välja åt mig, och välja bra! Ge mig ett litet arkiveringsjobb med fet lön! Get off my fucking back! jag hatar det här. Och emma har tagit körkort, flyttat den här enorma problemvarbölden körkort från att ligga framför en och blockera synen till bakom en så man kan trampa ner den och komma framåt. Jag har så många uppstaplade varbölder framför mig att jag inte ser nånting annat. Jobb. Bostad. Körkort. Liv. Pensionsfond-snabbmakaroner-elräkning-tristess-ikea-ansvar-måste-fobi-rynkor-knark!

Vad gör man när man inte kan jobba med människor? Det tar så stor kraft att vänja sig vid EN eller TVÅ nya personer. Att tackla en aldrig avtagande ström av dem i till exempel en kassa, alla olika, en del kanske med konstiga krav, det GÅR inte. det bara GÅR inte. Jag borde inte sitta här och klaga just nu!! jag har skitmycket att plugga! Till vilken nytta då? Jag skjuter ju bara upp det oundvikliga. Jag trodde jag skulle slippa den här ångesten när jag väl sökt till högskolan i våras. Men nu börjar det igen. Helvete. Det är precis vad det är.


Om författaren

Författare:
Kee Leong

Om artikeln

Publicerad: 17 sep 2002 11:58

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: