Sanningsmonopolet ifrågasatt

Vad än det gäller så finns det alltid lika många sätt att se på saker som det finns betraktare. Var och en har sin egen syn och gör sin egen bedömning. Det finns alltid minst två sidor på saken. So far so good.

Men sedan börjar debatten... och då brakar slagsmålet loss om vems syn som är den "rätta". Ibland går det lugnt till... och ibland hettar det till rejält. Värst blir det när folk tar det personligt. Och nu har detta hänt flera gånger på raken i senaste tidens debatter. Och en trend är klasklar: vissa människor tänker inte tåla att bli emotsagda, vad de än säger.

Att kvinnor som grupp är utsatta är det ingen som har tvivlat på, inte heller jag. Att en del kvinnor känner sig rädda har jag aldrig någonsin opponerat mig mot. Att det är mycket som återstår innan vi har jämställdhet håller jag helhjärtat med om. Men mitt medhåll är inte oändligt bara för det... och det är då konflikten uppstår. Marita Söderström postade en artikel där hon först beskrev en skrämmande upplevelse. Denna del av artikeln tvivlade jag aldrig på. Men sedan kom en del hon bland annat påstod att porr går ut på gruppvåldtäkt och tortyr. Detta är bevisligen inte sant... och jag invände mot detta. Jag ifrågasatte också sundheten i att måla upp sådana överdrivet dystra bilder.

Och då brakade helvetet löst. I kommentarfälten och senare i svarsartiklar lät kvinnorna mig få veta vilken djävla skit jag är som inte svalde Maritas artikel villkorslöst. Eftersom Marita är rädd så förväntade de sig att jag skulle hålla helt käft, vad än Marita sade. Meningen som framfördes var att trots att Marita friskt blandade sanning med rena osanningar så skulle jag acceptera ALLT som sanning. När jag inte gjorde det, då blev det liv.

Detta är inte enda gången som vissa krävt att få ensamrätt på sanningen. Debattvågen om rättsväsendets behandling av sexbrott hade samma genomgående tema: tror du inte villkorslöst på vad kvinnor säger är du en stor skit. Även om ord står mot ord så vill de att kvinnans ord skall accepteras, speciellt om hon är den som anklagar. Annars blir det långa upprörda artiklar i Aftonbladet om att "Hon blev inte trodd".

---

Men saken är den att INGEN människa har monopol på sanningen. Kalla mig jämlik eller vad du vill... men INGEN människa kan komma till mig och säga "Så här är det" utan att jag omedelbart funderar "Är det verkligen så?". Sedan är det skit samma om människan är fråga är man, kvinna, patriark eller våldtäktsoffer. INGEN får mitt villkorslösa medhåll innan jag tänkt igenom saken själv och fått bilda mig en egen uppfattning. För det mesta kommer jag snabbt fram till att människan i fråga nog har rätt. Men ibland finner jag anledning att invända. Och då kommer jag att säga vad jag tycker. Jag reseverar mig rätten att TÄNKA SJÄLV. Jag anser mig ha rätt att slippa tvågsmatas med andras åsikter. Sedan får de bli hur griniga de vill... det har klar andra-prioritet för mig.

En annan sak som är problem vad gäller att bedöma vad folk säger är att vissa verkar tänka som Bush Jr: "Är du inte med oss är du mot oss". Svart-vitt så det stänker om det. Så enkelt är det inte. Säger du något till mig finns det många sätt jag kan betrakta det på. Sant... falskt... obekräftat... sannolikt... osannolikt... you name it. Sant om jag har sett bevis på att så är fallet. Falskt om jag sett bevis på motsatsen. Obekräftat om jag inte har något sätt att bevisa vare sig det ena eller andra och då kan det vara både sant eller falskt. Sannolikt om... tja, du fattar.

Det är inte så att bara för att jag säger "Jag vet inte om du talar sanning" så har jag kallat dig lögnare. Det jag har sagt är "Jag vet inte". Men vissa människor klarar inte av att tänka utanför det svart-vita för/emot. Och då blir de sura när jag inte säger "Ok, jag tror på allt du säger" därför att då tror de jag menar "Du är en stor satans lögnare som bara ljuger". Men detta är faktiskt deras eget problem. Synd bara att jag drabbas och måste skriva sådana här artiklar för att förklara mig. Mycket irriterande.

Till Marita, Stella med flera: Jag lyssnar gärna på det ni har att säga. Jag kommer att acceptera bra mycket av det ni säger. Men jag kommer aldrig att sluta tänka själv. Och när jag tycker att ni har fel på vissa punkter, då kommer jag att öppna käften och säga exakt varför jag inte håller med. Ert sanningsmonopol är härmed ifrågasatt. Om ni inte gillar det: tough shit för er.

Av Michael Karnerfors 12 sep 2002 15:01