Socialbidrag, bostadsbidrag, a-kassa och alla andra former av stöd betalat helt eller delvis från vår gemensamma statskassa är inget som urholkar samhällsekonomin. Tvärtom, det gynnar näringslivet och kanske framförallt småföretagare. Logiken är väldigt enkel, mycket enklare än många av de borgerliga vill erkänna.
Nästan ingen som har det så krasst ställt att de tvingas söka bidrag och även många av de som även lever på a-kassa klarar att lägga undan några pengar på banken. Alla pengar går istället rakt tillbaka till samhället. Till hyresvärdar, matbutiker, klädaffärer och någon enstaka gång till nöjen, som kan vara vad som helst beroende på intresse.
Om jag ska tala av egen erfarenhet så har jag tvingats leva på både socialbidrag, utbildningsbidrag, a-kassa, alfakassa och dessutom tvingats söka bostadsbidrag. Varje gång dessa höjts så har det inneburit att jag till exempel kunnat gå på bio nån gång ibland, köpa två pizzor i månaden istället för en, sluppit tjuvåka på pendeltåg/tunnelbana bara för att jag någon månad haft extra utgifter som inte gått att avstå ifrån. Men det är ju inte bara mig själv det gynnar, det gynnar de flesta företag, tja inte bilhandlare kanske.
Men när de som har det sämst ställt får lite mer så säljer matbutikerna mer, pizzerian kanske tvingas gå i konkurs bara för att det är lågkonjunktur och ovanligt många tvingas dra in på sitt "lyxätande". Kort sagt vi får en stabil ekonomi och en väl fördelad köpkraft. Ska vi ta mobiltelefoner som exempel istället så är det en produkt som de flesta med allra lägst inkomst inte har råd med, med några hundra mer i månaden så skulle det i alla fall finnas en teoretisk möjlighet att fler skulle ha råd med det. Det handlar kanske om hundratusentals potentiella kunder. Har man istället låga bidrag eller i övrigt en ojämn inkomstfördelning så hamnar väldigt mycket pengar hos väldigt få människor. 10 procent av vår befolkning äger 75 procent av banktillgångarna. De rikaste 10 procenten står för 73,5 procent av nettoförmögenheten. Och så vidare. Så ser vårt samhälle ut idag.
De där som har hundratusentals eller miljontals kronor som ligger och möglar på banken kommer givetvis aldrig köpa tusentals mobiltelefoner för sina besparade pengar. Antagligen kommer de förr eller senare köpa något för pengarna, eller investera i något, men det är trots allt en stor mängd pengar som ligger och skräpar på banker som inte gör någon nytta i samhället. Det är lika lite vettigt som att ett fåtal hamstrar mängder av mat i ett svältande land.
Bidrag är självfallet ingen bra lösning och ett tecken på att något i samhället är fel. Men skattesänkningar riskerar att försämra levnadsvillkoren för de människor som har det sämst ställt och det drabbar i sin tur småföretagare som i förlängningen även riskerar att drabba större företag negativt. Vettigare alternativ till bidrag finns det gott om. Förkorta arbetstiden och försöka dela upp arbetet på fler människor är en metod. En annan är att uppmuntra arbetslösa till att studera genom att införa studielön istället för studielån. På så sätt får vi ett mer bildat folk som har lättare för att få jobb. Längre in i framtiden kanske även en medborgarlön kan vara möjlig. Men först efter att folk släppt de gamla värderingarna om att man ska jobba för att göra rätt för sig och bytt ut dem mot värderingar som att man ska jobba om det finns behov för jobb och att man ska jobba om man vill tjäna pengar, för pengar är en drivkraft för alla människor. Men också en bromskloss, till exempel avskräckande höga studielån.
Genom att fördela inkomster mer jämnt så får vi en jämnt fördelad köpkraft och det är den absolut viktigaste faktorn för att göra det enklare för folk att starta företag och att få dem att överleva. En ökad köpkraft lär också i längden gynna företag betydligt mer än skattesänknigar. För att starta företag krävs helst en del pengar för att ha råd att bygga upp och investera i saker och ting och det är de som är utan jobb som har sämst med pengar och det är samtidigt de som har mest tid och behov av att starta företag, men med sänkta skatter är det bara de som redan har jobb som gynnas. Det är en bakvänd logik som ingen tjänar på i längden. Inte ens rika storföretagare.
Jag kan inte sympatisera med sossarna eftersom de inte gjort speciellt mycket för att förändra situationen och ibland även förvärrat den genom skattesänkningar, men jag måste ändå till sist citera dem "det som är bra för Sverige är bra för alla".
En ojämn fördelning av köpkraft är inte bra för någon. Man kan bolla och laborera mycket med siffror, men i slutändan är logiken barnsligt enkel och man riskerar att luras av långsökta kalkyler. För logik kräver ytterst sällan att man blandar in siffror.
Av Tobias Jeppsson 10 sep 2002 16:23 |
Författare:
Tobias Jeppsson
Publicerad: 10 sep 2002 16:23
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå