En skejtares oskuld del 4

8 juni, lördag
Sommarlov... Asfalten ligger blank, luften ligger still och om allt går väl ligger jag under Maria snart.

Skateboardlektion 1, fredag vid lunchtid: stå stadigt med båda fötterna, var liksom lika tung på båda sidor. Förutom när du ska framåt genom att hatta - ha trycket lite på främre foten. Hatt, hatt, hatt.
Swischh, pang, ajajaja.
Bäst att jag håller dig kring midjan. Såja!

Är det fult att dra nytta av en sådan situation? Säkert! Men jag har hållt fingrarna i styr i 15 år. Gud förlåter säkert den missen.

Sedan, vid 13-tiden.
- Jaha, vad gör du ikväll då, frågade Maria.
- INGENTING! Inga planer alls.
- Vad bra, vill du komma över och se en film.

Lika med? Har dribblat förbi försvaret och siktar mot mål. Go Islanders!

Filmkvällen
Klockan 20, Mias ställe ja, jag är Mia med henne nu. Min utrustning: snygga kläder från nystartade snyggavdelningen i garderoben, två påsar chips, maxiflaska med cola.
Mias utrustning: baggy byxor, topp, några starkcider och en romantisk komedi.
- Gillar du cider?
Neeeej.
- Javisst.
Jag vet inte hur det kom sig att jag hamnade så långt bort det bara gick i tresitssoffan. En hel dyna mellan mig och min kvinna.

Filmen var nog riktigt kass. Men jag skrattade samtidigt som Mia. Jag hade svårt att koncentrera mig, pratade som jag åkt på en svår målbrottsattack. Cidern var inget vidare och jag försökte dämpa smaken genom att trycka i mig chips. Lökchips. När man är en oerfaren dejtare tänker man inte på sådana saker.

Cidern var kanske tänkt att lossa på tyglarna. Men jag kunde knappats lägga en stinkande lökchipshand i hennes knä.
- Det var skönt men du får tvätta bort löksmaken, kunde jag höra henne säga.

Varför ska det vara killens jobb att lägga händer i knät? Är det ens det och i så fall var står det?
Jag är inte utbildad för såna saker.
Däremot fick jag en kram och ett telefonnummer. Ingen anträngning alls.

9 juni, söndag
Mamma hittade telefonnumret i fickan när hon skulle tvätta byxorna. Hon gick upp i varv direkt och tyckte hon var rolig.
- Vad är det här? Är det till tjejen du var hos?
- Lägg av. Ge hit!
- Vad jobbar hennes föräldrar med?
- Sluta!
- Har vi pratat om blommor och bin?
- Kyl ner dig. Du behöver inte börja virka på bäbiskläder än.
- Vad synd. Jag hade hoppats på en liten flicka. Hon får väl mitt namn?

Hempa har teroin klar. Han tycker jag ska vänta en vecka med att ringa.
- Hon kommer bli galen av kåthet, drar in dig i sovrummet eller sliter ner dig på dörrmattan direkt.
Som tur är lyssnar jag sällan på Hempa. Vem vet vilken anstalt jag skulle suttit på då. Henry har jag inte fått tag i. Han är ute från morgon till kväll. Putsar kanske porslin?

Det är svårt att bara plocka upp telefonen. Vad skulle jag säga? Jag hade ju redan sagt att det var kul. Man vill ju inte upprepa sig eller verka som man försöker ställa in sig. Jag försöker ju ställa in mig, men jag vill ju inte vara inställsam.

Error.

Sex knapptryckningar på en telefon... Ge mig hellre lobotomi.

Men, det är i de svåra situationerna som hjältar skapas.
Jag satt och läste Thrasher. Snarare: jag försökte läsa Thrasher samtidigt som telefonen malde i huvudet på mig. Det blev en fråga om att få samtalet avklarat och få njuta av det senaste inom skateboard, eller inte få samtalet avklarat och inte få njuta av det senaste inom skateboard.

Ring, ring

- Mia, svarade hon.
- Hejdeejag.
- Va?
- Det är jag.
- Åh, hej!
- Vad händer?
- Inte så mycket. Kollar på tv och så? Du då?
- Läser Thrasher.
- Vad är det?
- Skateboardtidning.
- Jaha.
- Mmm.
- Kul.
- Jaa.

Det var ungefår då jag fick panik. Ett till jaa eller mm och det skulle slå slå slint.

- Vill du hitta på något, sa jag.
- Javisst.
- Ska vi åka lite bräda? Kan ses vid hoppet.
- Eller om du kommer till mig så kan vi kolla på tv. Jag är ensam hemma

Nu ska jag alltså sluta skriva och gå och borsta tänderna.

---

15 juni, lördag
En, två, tre, fyr, fem..... Blabla bla. Cirka 100 dagar utan en dagsnotering. Vad har hänt med mig.
Sjuk? Svalt brädan? Har mamma gått i konken och satt mig på gatan för att få mitt dagliga bröd? Inget utav det, men jag har hånglat för en livstid.

Tv-kvällen ändrade en hel del. Vi hade precis suttit och skrattat åt barnprogram när hon slängde sig över mig. Eller hon tog min hand och lutade sig fram. Smack! Rakt på munnen. En riktig puss.

13 mindre pussar senare kände jag en tungspets i min mun och det var inte min egen.

Mia gillar att kolla på tv och gärna hålla handen också. Det brukade fungera bra i en halvtimme, sedan började svettningarna. Då sa jag att jag skulle gå på toa och gick och hårdtorkade händerna för en ny session.

I tre dagar höll vi hand, hånglade och kollade på tv. Det går inte många bra program på sommaren och Mia har ingen kabel-tv. Vi var tvungna att avbryta för nattsömn, i egen säng. Tyvärr.

På den fjärde dagen fick jag träffa väninnorna. Det gjorde det lättare att tänka sig hur en ko känner sig på väg till slaktning. Platsen var ett kafé i stan och det var inte ens roligt de första två timmarna.

Här märkte jag att våra intressen inte var helt lika. Att kolla på video var ganska okej, men inte att träffa väninnor. Jag tror på en kille och tjej, inte på en kille, en tjej och ett kompisgäng.

Dagen efter träffade vi väninnorna på dagen och kollade video på kvällen. Jag hade med mig en skatefilm. Mia tyckte att vi kunde se den efteråt men tyvärr somnade hon redan efter första filmen. Jag väckte henne innan jag gick, hem såklart.

Det är mycket prat. Först en stund på morgonen.
- Hej, sov du gott?
och
- Jag saknar dig.

Hur kan man sakna någon så snabbt? Jag kan sakna att äta mintchoklad för jag vet inte säkert när jag kommer få det igen. Jag saknade brädan där den stod och samlade damm under sängen.

Efter lunch kom nästa samtal.

- Var maten god? Ska vi sticka in till stan?
- Nej, jag måste fixa några grejer med Hempa och Henry.

Tystnad.

Mamma säger att alla karlar ljuger. I och för sig har jag avslöjat henne med en och annan lögn. Till dammsugeförsäljaren exempelvis: "Nej, jag kan inte i helgen. Jag ska till min mor."

Där var hon inte men tvingade mig att vara hemma och svara i telefon. Jag är ingen karl, men jag måste ju börja någonstans.

Där är jag nu alltså. Det var ett tag sedan vi hördes av men jag har inte helt glömt hur man åker skateboard.

Jag vet inte vad som kommer hända. Jag vet att inget mer kommer hända med Henry och fröken Porslin. Han hade tydligen tittat åt andra kvinnor. Hempa vet jag inte riktigt vad det kommer ända med men det kommer inte hända med hans bräda för den slog han sönder efter att inte ha kommit in på avslutningsfesten.
- Jag har inga planer på att köpa en ny.

Status: inte okysst, men oskulden i säkert förvar. Att kyssas kan inte underskattas, men inte om det betyder minimal tid i rullning, minimal tid med kompisarna.
Jag förstår varför folk skiljer sig. Det står hel klart efter bara en vecka i det äkta ståndet. Allt är kul och så i början med sedan är det mest som en hockeymatch utan mål.
Fast det är klart, Boston Bruins-NY Islanders senaste match... Träffar jag min Boston kan jag nog komma på ett sätt att... Vad heter det... Kompromissa...

Av Andreas Soneryd 06 sep 2002 16:32