560 000 irakiska barn döda - igen?

Innan Kuwaitkriget var den demokratiska oppositionen på plats i USA för att söka stöd hos George Bush. Han vägrade träffa dem. Medierna hyllade då presidenten som oresonlig. Han var enligt tidningarna en hjälte som vägrade ge med sig i kriget mot skurken därborta. Sedan föll bomberna. Efter kriget har flera organisationer gjort beräkningar av de mänskliga konsekvenserna. Inbegripet krigets alla sidor, från bomber till ekonomiska sanktioner, kan det ha kostat 560 000 irakiska barn livet, enligt FN:s jordbruksorganisation FAO. Den exakta siffran är förstås svår att fastställa, men det rör sig om hundratusentals barn.

Idag kanske siffran är 700 000. Sverige har ställt sig bakom dessa sanktioner, vars konsekvenser för oskyldiga kan likställas med massförstörelsevapen.

Varför pratade inte George Bush med oppositionen? Och varför är George W. Bush på väg att göra samma misstag igen? Under hela 90-talet har folket fällt den ena diktatorn efter den andra. Studentrörelser och medborgarrättsrörelser har tillsammans med många andra störtat diktatorer i Östeuropa. De har använt pennan mer än svärdet. Det vet alla. Men varför i så fall anfalla dem som på allvar kan avsätta Saddam Hussein - folket? Militären kan aldrig införa en verklig demokrati utan folkets stöd.

Hur många liv skulle ett krig i Irak kosta? Det skulle vi kanske få veta några år senare. Vem minns inte bilderna på flygplanen från Kuwait, som med hjälp av den senaste TV-spelstekniken såg ut att träffa sina mål med stor exakthet? I själva verket missade majoriteten av bomberna sina mål, men det får vi inte veta i första taget. Inte när medierna skriver vad Vita Huset säger.

65 procent av USA:s befolkning och 60 procent av européerna är idag emot ett ensidigt militärt agerande från USA. Endast 20 procent av amerikanerna är för. Om George Bush hade brytt sig om vad folket tyckte - som i en demokrati - hade han i nuläget inte ens övervägt att själv starta ett krig.

Jag minns när små barn på svenska skolor intervjuades i TV efter terrordåden förra året, när USA anföll Afhganistan. Flera av dem var rädda. En liten pojke sa: "jag tycker det är bättre att prata än att slåss". Jag är övertygad om att irakiska barn tycker likadant. Och jag fattar uppriktig sagt inte varför vuxna, maktlystna människor bara struntar i det. Igen.

Av Henrik Hermansson 06 sep 2002 14:28