Integrerade invandrare?

Det första de gör är att kontakta landsmännen i området; för att få tips om vardagliga saker – var man kan köpa inhemska matvaror, var de flesta landsmännen bor så man kan söka sig till dem.

Barnen skall till den nya skolan. Allt verkar konstigt, inte minst vilka värderingar som lärs ut i skolan. Det är ju helt galet! Snabbt tar man kontakt med lördagsskolorna. Barnen måste ju få sitt modersmålsundervisning och rätt uppfostran. Många kämpar dessutom att få modersmålsundervisning till den ordinarie skolan, för man anser att det är viktigt med rötterna och hemspråk även i det nya landet.

På fritiden träffas man familjevis och den självklara mittpunkten i livet blir kyrkan. Kyrkan betalas och bekostas av hemlandets kyrka, för man vill inte bli beroende av det nya landet. Dit går man för att träffas, man ordnar frivilliga fester och tillställningar, barnen får dagisverksamhet på eget språk och där finns biblioteket med det egna språket. Alla de nationella och kulturella stora festerna ordnas också på kyrkan, för man kan ju inte leva i det nya landet utan sina traditioner och det blir ännu viktigare att barn lär sig dessa också.

Så lever man, integrerad, i det "konstiga" landet år efter år. Man ger inte upp sin gamla identitet men på något sätt klarar man livet i det nya landet. Klart att kvinnorna har ganska lite att göra och de ägnar sig nästan åt sina barn. Och många lär sig ju aldrig det nya språket, det går bara inte. Men livet går vidare.

Så är det för de tusentals svenskarna som bor utomlands, bland annat bankfolk i Frankfurt där Svenska kyrkans Frankfurt - avdelning har över 4 000 medlemmar - som ofta och gärna går dit för att träffas och för att ge sina barn hemkulturell uppfostran. Lucia, jul, påsk, midsommar, svenskundervisning, Absolut Vodka på Ikea...

Av Johanna Parikka Altenstedt 05 sep 2002 13:07