Går det bra eller som vanligt?

Det finns olika motiv på hur man väljer sina kandidater och partier att rösta på. Det självklara är förstås att rösta på sakpolitiken eller kandidaten som man tror på. Det kan handla om att partiet har fört politik som har varit bra, eller att de kommer med bra och trovärdiga nya alternativ. Eller att man tror på just den här personen som man röstar på.

Det kan också handla om en ideologi. Då blir det ibland som religion; att man helt enkelt bekänner en tro. Symbolerna och karismatiska ledaregestalter blir viktiga oavsätt vad de egentligen säger. Motståndare utmålas som ondskans budbärare och man stänger öronen för alla argument. Här blir politik känsla och de mest passionerade är de som går på natten och driver ned motståndarnas valaffischer.

Sedan finns det ett annat sätt att tänka. Det handlar inte så mycket om vilka man vill se i makten – man kanske inte ens vet det – utan det handlar om vilka man inte vill se i makten. Man röstar alltså mot någon. Det kan handla om att placera sin röst på en höger-vänster–skala och se till att man alltid röstar mot det blocket som man inte gillar. Eller det kan handla om att rösta mot rasismen, mot fanatiska kristna, eller mot bögliberalismen. Det kännetecknade är att man behöver inte direkt sympatisera med partiet man röstar på men man vet att ens röst "kvittar" mot de röster man inte gillar. Detta var tydligt när Frankrike valde president senast och även socialdemokrater röstade på konservativa för att blockera rasisterna.

Ett tredje sätt att tänka är att se politik som strategier. Om jag ger min röst åt partiet X så kan jag vara säker på att den inte hamnar hos partiet Y genom något samarbete med partiet Z som vi inte ännu vet något om, men å andra sidan om Z istället bildar koalitionsregering med partiet Ä eller Ö och får med sig även Y, då hamnar ju min röst i oppositionen, och...

Det är den här typen av analyser som massmedier tutar i oss hela tiden. Det är inte så konstigt att man blir avskräckt från att rösta då.

Slutligen har vi Kalle Anka, soffliggare och blankröstare, som anser sig säga något. Jag har tillhört dem också i min ungdom. Att skrika ut vart fjärde år att jag vägrar att delta i systemet i protest mot systemet är dock ganska meningslöst. Vissa politiker uppmuntrar sådant och talar sig gärna varma om politikerföraktet och annat. Men det är ju bara för att slippa få alla engagerade ungdomar på halsen och fortsätta i maktens korridorer som inget hade hänt. Sanningen är dock att man kan bara ändra på organisationer inifrån. Då gäller det att ta sig in.

Om man totalt skiter i politiken läs: hur mycket du får i studielån och hur krångligt det är med CSN, hur ofta dina bussar går, hur länge krogen ska vara öppen, huruvida pälsdjurshållning skall accepteras, hur mycket bostadsbidrag du kan få, hur mycket bankerna får dra åt dig i tumskruvar, hur mycket en flaska vin får kosta och skall vi få köpa det i vanliga affärer, hur mycket maten får kosta på grund av bristande konkurrens, hur mycket får din tandvård kosta, hur länge skall du vänta med din ångest innan du får träffa en proffessionell terapeut, vem som ska uppfostra dina barn, ska dina barn ha betyg i skolan, hur fort ska man få köra på motorvägarna... så skall man kanske inte rösta. Men om något av detta känns viktigt i livet, då bör man ju faktiskt försöka åtminstone välja representanter som bedriver frågorna som är viktiga för dig.

Enligt statsvetenskaplig forskning så är det bevisat att folk svälter inte i demokratier. I en demokrati hinner politiken aldrig bli så dålig att den leder till underproduktion av mat för den egna befolkningen. Vidare vet man att två demokratier hamnar ytterst sällan eller aldrig i krig med varandra. Marknadskrafter i sin tur sköter bara delar av samhället och kan därmed inte heller svara får hela bygget. Så länge till exempel naturen och fåglarna, småbarnen, eller andra svaga grupper inte tillhör marknadskrafterna behövs det ett system där dessa får en politisk representation. Då behövs det demokratisk politik som sätter vissa rättvisa spelregler och kontrollerar också oberoende att man följer dem.

Kanske är inte demokratins formella beslutsvägar och former alla gånger anpassade till dagens snabba och elekroniserade samhälle. Men demokratins grundprincip om att folket skall vara med styra landet genom en representation i ett parlament kan inte bli fel.

Så skyll inte på demokratins kris, politikerförakt eller något annat utan gå ut och rösta. Det är en rättighet som många människor i världen skulle ge sina liv för och man skall inte ta för lätt på den. Dessutom är det inte så krångligt, att smita in i posten och fixa det går snabbare än hämta en paket cigg från kiosken, eller att handla bananer i kvartersaffären.

Sätt in dig lite i alternativen, koppla på hjärnan, tänk ut vad DU vill och välj alternativet som är närmast. Finns det inga bra att välja på... då kanske behöver vi just DIG i politiken. Men låt inte skutan guppa på havet utan styrning utan se till att någon seglar den och att alla vet vart man är på väg.

Så låt inte allt bli som vanligt utan se till att det blir bra! Det är faktiskt ditt val!

Av Johanna Parikka Altenstedt 29 aug 2002 11:53