Att chatta sig fri från ångest?

Genom mitt yrke kommer jag i kontakt med människor som är i behov av stöd på olika sätt. Ofta handlar det om att hitta en sysselsättning i kombination med att försöka må bättre. För det mesta är det psykiska orsaker till varför livet inte blir så som man önskar sig. Panikångest, depression och självdestruktivitet är vanliga uttryck hos dem jag möter. Lika vanligt är det att jag möter personer som inte kan se en väg ut ur nuet. För dem handlar det om att stänga in det som blir för ohållbart eller att hitta en fysisk orsak till det psykiska tillståndet.

För väldigt många blir det svårt att fungera i ett samhälle som ställer krav och som inte alltid kan erbjuda de resurser som behövs. Den egna lägenheten blir tryggheten. Bakom den stängda dörren behöver de inte konfrontera det egna tillståndet gentemot andra. Och här har jag funnit en gemensam nämnare, som framförallt visar sig bland männen; de tillbringar kvällarna och nätterna med att sitta framför datorn och spela spel eller chatta på nätet. De vänder på dygnet och bygger mycket av sin tid och kraft runt de kontakter de upprättar på nätet eller till vilken nivå de kan nå i sina spel.

Chattandet blir till en pseudovärld där man kan vara vem man vill, där varken ångest eller depression behöver finnas. Det går att välja kön, yrke, ålder, boplats och såväl social som ekonomisk status. Realiteten omvandlas till en fantasi som ett avigt försök att hitta en väg bort från verkligheten. I förlängningen kan chattandet bli en livsstil som gör det svårare att hitta tillbaka till det som verkligen behöver belysas och tas itu med.

Jag värderar det inte som rätt eller fel, men det behov som verkar finnas att dölja den verkliga situationen är ett uttryck för en mycket större fråga. Nämligen den att acceptansen för tillstånd av psykisk obalans inte ges sin rättmätiga grund. Eller kanske är det snarare så att det saknas de resurser som ska till för att ge människor i psykisk obalans en väg tillbaka till ett fungerande liv. När resurserna uteblir kan flykten bli enda alternativet.

Internet och chattandet har ingen skuld i sig till varför det finns de som bygger upp en fantiserad verklighet. Det är snarare ett symptom. Och bakom detta symtom ligger allas vår inställning till begreppet psykisk obalans kontra fysisk obalans. Hade accepterandet varit lika självklart som det är för den fysiska obalansen så kunde fler hitta tillbaka till sig själva utan längtan efter flykt. Då hade kanske Kalle, 29 år, arbetslös och sjukskriven för panikångest fått lov att vara Kalle, 29 år, arbetslös och sjukskriven för panikångest.

Av Per Poulsen 23 aug 2002 14:20