"Släng ut dem", Leijonborg!

Debatten om Folkpartiets integrationspolitik fortsätter. Oberoende! tidningar berundrar partiledaren för hans mod och kallar programmet genialt. Debattinlägg som ger Den stora ledaren helt rätt generar lovord.

Kritiken mot partiets förslag om införande av prov i svenska som villkor för förvärv av medborgarskap bemöts med anklagelser om att vi invandrare vill göra lätt för oss, att vi är lata och inte vill anstränga oss. Debatten har kommit att handla mest om det är mycket begärt att invandrare bör lära sig svenska och om man inte ska ställa krav på dem. Den särbehandling och den diskriminering som genomsyrar programmet och är tänkt att gå hem i stugorna och ge partiet röster kommit i skymundan.

Ska invandrare lära sig svenska? Svaret är utan tvekan ett rungande ja. Och en stor majoritet av dem VILL lära sig språket. Utan att kunna språket skulle jag känna mig vara på en begravningsplats. Visserligen kan jag kommunicera med mina landsmän som bor här men är det verkligen någon som tror att man lämnar sitt hemland och ger sig iväg till Sverige för att kunna prata med sina landsmän bosatta här? Bara att fråga efter adressen till kvarterets kebabkiosk kräver ofta att man kan svenska.

Många är de som vill lära sig svenska så fort som möjligt. Det är ett krav som de har på sig själva. För de som inte kan språket upplevs detta som ett handikapp. Många föräldrar som behöver hjälp av sina barn för översättning av brev eller vid tolkning är knappast stolta över det. Man är totalt avstängd från samhället när man inte kan förstå det som sägs på radio och TV, det som står i tidningarna och innehållen i gällande lagar.

Teorin att ALLA invandrare är obenägna att lära sig svenska är av samma dignitet som att säga att ALLA invandrare vill uppbära socialbidrag. Många gånger ger språket en stjärnglans! hos den egna folkgruppen och vänkretsen. Man anses vara intelligent och motsatsvis anses den som inte kan svenska vara dum. Olika människor har olika förutsättningar för att lära sig nya saker. Det finns många som lärt sig svenska trots den undermåliga SFI-undervisningen. Men det kan vara oerhört svårt för andra. Under 1980-talet bestod SFI-lärarna på ABF för det mesta av arbetslösa som hade gått en 240-timmars utbildning. De var ofta okunniga. Jag minns att jag frågade mina lärare om skillnaderna mellan de två typer av possessiva pronomina hans, hennes, dess respektive sin, sitt, sina reflexiva. Det var ingen som kunde ge mig en förklaring. Efter ett tag kom jag fram till att om Kalle går på bio med "sin" fru är det lugnt men om samme Kalle går på bio med "hans" fru då blir det en skandal!

Efter en termins "Vi äter fläsk - De äter inte fläsk" - undervisning fick jag och de flesta nog. Vi ville lämna gratisutbildningen, låna studiemedel och börja på Komvux. Men där var det stopp. Vi fick inte börja på Komvux utan fick antingen vända oss till arbetsförmedlingen eller fortsätta läsa på ABF en termin till eftersom reglerna var så formulerade. Den som inte har någon aning om hur det egentligen är har lätt att skriva från fjärran länder att där skall man minsann betala av sin egen ficka för dyra kurser för att lära sig språk och här sitter latmaskar och gnäller för att någon ställer krav på kunskaper i svenska.

Hur provet ska vara och vart gränser går för godkänd/underkänd bryr sig Folkpartiet inte alls om att precisera. Nu är det val och sådana saker går hem. Kanske går gränsen till godkänd vid Marit Paulsens kunskaper i svenska.

Idag är det många som har förvärvat svenskt medborgarskap utan att ha skrivit något prov. Trots att de kan göra sig förstådda ganska bra har de inte förstått en sak. Vill du Lars Lejonborg vara snäll och förklara på ren svenska vad "allas likhet inför lagen" betyder:

- då två arbetskamrater från förr - en svensk och en utländsk- sökte till en juristtjänst på Utlänningsnämnden. En av dem fick tjänsten utan att kunna något om asylrätt. Hon var svenska. Den andra med utländsk bakgrund som skrivit sin uppsats i ämnet kallades inte ens till intervjun, trots att de i övrigt hade samma kvalifikationer.

- då utlänningslagen tillämpas som om det vore ett lotteri. Två homosexuella från samma land med "välgrundad fruktan" för sitt liv behandlas olika, helt beroende på om någon folkpartivänlig tidning vill fylla sina sidor med den enes berättelse.

- då en IT-konsult i våras blev rektor för Tumbagymnasiet utan att kunna något om skolväsendet, men ansågs ha visioner. Ingen kallar dock irakiern Layla Al Attar till intervjun fast hon också har visioner, av arabiskt ursprung.

- då Joy Rahman inte blev trodd utan dömdes helt oskyldigt eftersom man ansåg att i hans kultur begås brott för en mindre summa pengar.

Etc, etc.

Om det efter dina förklaringar visar det sig att vi fortfarande inte kan begripa vad "allas likhet inför lagen" betyder då får du med gott samvete, till Expressens och Pia K: s stora förtjusning slänga ut oss. Annars får folkpartiet fira sin 100-årsdag genom att slängas på historiens soptipp - till vår förtjusning.

Av Farzaneh Dehdari 15 aug 2002 14:20