Jag ska dö när jag är 44 år

Men jag är inte ett dugg orolig, inte det minsta.
Skit samma.
Först undrade jag varför jag inte reagerade på mitt dödsbesked som kom lagom till morgonkaffet, sen ryckte jag på axlarna bara och gick vidare. Nu kanske du undrar varför jag inte reagerade.Reagerade du?

Du ska ju också dö! Om det blir vid 44 års ålder för dig det vet jag inte, men det blir om 17 år från nu.
Fast det stod 30 år i Expressen. 17 år i Aftonbladet. Om vi har jätteotur.Bara då.

En asteroid som heter 2002 NT7 snurrar runt ovanför oss och kommer att träffa jorden år 2019. Kanske, men risken finns. Som det stod i tidningen, bara om vi har "jätteotur". Det borde vara dagens stora nyhet. Det var en nyhet men på Aftonbladets löpsedel stod det att dom hade betygsatt årets låd-viner. I Dagens Nyheter var det bara en liten notis.
Det är väl ingen som riktigt vågar slå upp det större. Det blir ju pinsamt ifall alla håller för öronen för att dämpa smällen, blundar för att slippa se slagfältet och har skickat avskedsbrev till varandra och så händer inget. Då kanske chefredaktörerna måste avgå för att dom hade fel.

Jag är nog som vi alla, rädd för döden, men upptäckte idag att jag inte är ett dugg rädd för den här typen av dödsorsak. Ja, att jag skulle dö på grund av att jorden går under. Nej, som jag sa, skit samma. Usch, vad hemskt det låter. Ja, jag vet att det låter hemskt. Men faktum är att det verkligen är då vi verkligen får uppleva rättvisa på det här stället i universum. Alla dör samtidigt. Ingen blir kvar.
Dessutom kom jag på att det trots rättvisan ändå är en rätt lyxig död. Jag är med om något stort. Något historiskt.
Det kanske blir vackert att stå på Västerbron i Stockholm och blicka ut över Riddarfjärden när asteorid 2002 NT7 kommer farande. Om den nu slår ner just där, det vet vi ju inte, om den nu slår ner alls. Typiskt min vanliga tur, jag missar skådespelet för jag tittar åt öster när det händer i väster.
Det blir som när man för första gången i sitt liv faktiskt kom på att man skulle leva när det skulle bli år 2000. Millennieskiftet. Häftigt. Det är inte alla som får vara med om det. Snacka vi ska ha party, med dillchips och champagne.
Så ett tag i dag, längtade jag lite efter 2019. Det blev ju ändå inget spännande år 2000. Vad jag kom ihåg gick inte ens min dator sönder.
Fast sen fick jag slå mig med handflatorna över kinderna för att vakna till...
Jag kan väl ändå inte längta efter världens undergång? Nej, så klart det kan man ju inte !
Fast om jag dör vid 44 ensam, då är alla andra kvar och kan ha kul ju. Förlåt. Mitt ego talade. Jag lovar att inte längta efter någon undergång.
Det är bara det att jag inte kan låta bli att bli lite fascinerad trots allt. Det är ju rätt stort om nu jorden ska gå under, om ens en människa kan förstå en sådan stor händelse.
Steg ett blir att inte glömma bort att njuta. Jag ska till exempel äta chokladpudding varje dag och kanske till och med ta lite ledigt från jobbet och istället sticka iväg till Västindien för att bada i turkos färgat vatten.
Givetvis ska jag redan nu kontakta stans bästa restaurang och boka in ett bord så att jag kan äta gott den sista kvällen.

Men så kom jag på, att om alla börjar tänka så mot slutet, då går det nog inte att boka in ett bord på någon restaurang. Det lär ju bli fullt, redan i höst. Var det inte restaurangen högst uppe i Kaknästornet i Stockholm som var bokad redan på 80-talet inför millenniet?
Men så kom jag på att det nog inte är öppet nånstans den där dagen 2019.
"Tyvärr på grund av jordens undergång, stänger vi tidigare idag".
För vem vill stå och steka en oxfilé till mig, inne i ett varmt kök dagen då jorden går under?
Den som vill tjäna pengar förstås, tänker du, för givetvis kan en smart affärsman höja priset på en oxfilé en sådan här speciell dag. Precis som att en läsk var dyrare under millennieskiftet?!
Nej, skulle inte tro det. Vad ska kocken med en miljon till när jorden ändå går under. Köpa en Wide Screen teve kanske. Med DVD för att använda framöver. Lycka till.
Varför ens sälja souvenirer i form av en asteroid veckan innan. Ingen behöver pengar, ingen behöver släpa på grejer. Varför bråka, skrika, skvallra, irritera, snacka skit, va arg, störa, förstöra, mobba, gå bakom ryggen, fälla krokben, skratta ut, klampa på tårna, skita i, skita ner, stöta ut, se ner, stå över någon, fnysa, kriga, bomba, håna, svälta ut, dominera, visa bringan, mörda, råna, slå sönder, hacka, ljuga, lägga sig i, ladda ner en logotype till sin mobiltelefon, när det för helvete måste användas energi till att leva?
Varför bry sig om att grannen tycker att "TV3 direkt" är det nyhetsprogram som levererar dom bästa nyheterna och att väninnan faktiskt tyckte att filmen "Reine och Mimmi i Fjällen" borde fått minst tre Oscar, när jorden ändå ska gå under?

Det bästa är kanske om vi tror att jorden går under 2019, men så gör den inte det. Om du förstår vad jag menar.
Så vi kan väl ses på Västerbron om 17 år, stå där, blunda och hålla för öronen och vänta på smällen. Fast den inte kommer.
Det blir kanske behagligare både före och efter då.

Av Kjell Eriksson 26 jul 2002 09:49