Skapa grafittiväggar - inte straff!

De positiva ordalag som uttrycktes från politiker, media och enskilda personer ersattes av tystnad. Men sedan tre "klottrare" misshandlade en man som försökte hindra dem från att klottra på en bänk, har den negativa bilden av grafittimålare fått stor plats i medier.

Aftonbladet gjorde "profiler" på de mest ökända klottrarna, där olika personer i realiteten blandades ihop. Den mest allvarliga följden är att regeringen funderar på att höja straffen på skadegörelse efter ett förslag till lagändring från Kommunförbundet.

Detta är en mycket skrämmande utveckling eftersom sakfrågor blandas ihop, och det finns skäl att ifrågasätta kompetensen hos regeringen. Alla är överens om att klottra sitt namn på en parkbänk är ett pojkstreck, som på sin höjd ger böter. Det allvarliga brottet i detta fall är misshandeln, som inte på något sätt har att göra med skadegörelse. Det handlar om tre individer som begått ett förkastligt våldsbrott. Inget mer. Detta ska inte vara ett skäl för Kommunförbundet och SL att få gensvar för sin intensiva lobbyingkampanj. Eller är det så att den som tjatar mest får sin sak igenom? I såna fall blir jag mörkrädd.

Förslaget att höja straffen för skadegörelse tyder på en tendens att se allvarligare på brott som begås av ungdomar. Ett samband kan också ses med Göteborgskravallerna, där en 22-åring från Haninge får fem års fängelse. Varför ska ungdomar få strängare straff i jämförelse med brottskategorier som i högre grad begås av äldre medborgare?

Det direkta ekonomiska bortfallet på grund av skadegörelse värderas högre än ungdomars rätt till ett bra liv. Det är skillnad på grafittimålare som får böter och grafittimålare som får ett års fängelse, där man får kontakt med droger och grovt kriminella personer. Kostnader för ungdomsverksamhet är inte större än kostnaden för skadegörelse. Skiter man i ungdomar får man betala på ett eller annat sätt. Hela generationer offras då man låter bli att satsa på barn- och ungdomsverksamhet, som fokuserar på gruppens befintliga intressen.

De flesta tonåringar kommer aldrig att gå till Nationalmuseum och Moderna museet frivilligt. Däremot uppskattar många grafittimåleri som teknik, mode, musik och musikvideos. Det är också konst, och ungdomars konst ska uppmuntras, inte censureras. Om man uppmuntrar ungdomskultur som grafittimåleri; med lagliga väggar och rätt att ordna grafittiutställningar utan förföljelse, samtidigt som man inför mer fritidsgårdar och gratis aktiviteter i närmiljö under en lång period, kan man minska kriminell grafitti och andra brott. Samtidigt kan man få ungdomar som mår bra och har fått en chans att utvecklas.

Anna Ekholm
frilansande utställningsproducent
ansvarig för Sthlm Underground
Aktuell med "Bärbar konst" - ett t-shirtprojekt i samarbete med Kultur i kvarteret, runt om i landet, skriver ibland om kultur.

Av Anna Ekholm 25 jul 2002 10:21