"Jumpamajjen" "snackar" vidare

"Om jag kan få litta uppmärksamhet tack så heter jag alltså Peder Jonstorp och är lärare i idrott och hälsa, klass 7-9, Malmö. Jag har en livsfilsofi kan man säga. Den går ut på att det finns två vägar att gå i livet: man kan gå fel väg eller så kan man gå min väg.

I mitt hyreshus i förorten bor exempelvis många männskor som gör fel. Dom verkar inte arbeta, flera verkar inte ens träna, och jag har flera gånger sett genom brevinkastet att dom kommer hem mycket sent på kvällarna. Säkert drogar dom också. Vid flera tillfällen verkar dom till och med ha tagit sig in i min lägenhet på natten och urinerat på min golv och i min säng. Samtidigt verkar dom ha passat på att tulla av mitt fylle. Till dom som sysslar med sånt vill jag bara säga: lägg av, ni gör bara er själva till åtlöje.

Dom flesta som beter sig illa är ungdomar, oftast killar som växt upp utan "farsan" och inte har fått lära sig att kicka boll ordentligt. Det är inget konstigt med det. Jag har själv varit ung en gång så jag vet precis hur det är: "päronen" är "dinga" och "hajar" ingenting, "plugget" känns "mossigt", allt man vill är att skaffa sig ett "kneg" och dra ihop sin egen "kosing". Det är helt normalt att känna så.

Icke desto mindre måste man komma till rätta med själva problematiken. Visst, det är en sak att ungarna vill göra ditten och datten, det är en helt annan sak att låta dom göra det. Det är mycket viktigt att man sätter gränser.

När jag nån gång lyckas träffa mina egna barn, Kurt och Kevin, och vi sitter och trycker i buskarna för att inte deras mamma ska komma på oss, vill dom ofta hitta på saker efter eget huve. Då måste jag säga nä och dra en tydlig linje - går ni utanför denne linjen finns risken att vi blir upptäckta och då måste polisen sätta pappa i fängelse och då är det ert fel att han kommer att bli rektalt våldtagen i flera års tid och det vill ni väl inte. Nä, det vill dom ju inte, så då sitter vi kvar och snackar om hur dumma i huvet alla kvinnor är och att man varken kan leva med dom eller utan dom och skjuter man dom så har man snart bylingen i arslet. Fina pojkar bägge två, dom fyller snart fyra.

Hursomhelst: vad jag försöker säga är att varje handling måste få en konsekvens. Gör man rätt ska man få applåder, gör man fel ska man få prygel. Jag hade en elev en gång - jag brukade kalla han Lövis - som kom till mig och berättade att nåra av dom andra killarna höll på och dricka folköl i omklädningsrummet. Jag polisanmälde förstås pågarna i omklädningsrummet, och sen lät jag hela klassen applådera Lövis för att han hållt sig vaken och rapporterat. Fin grabb förresten, Lövis, han försvann från klassen sen, vet inte vad som hände med han.

Vi lever som ni vet i ett - ursäkta franskan - jävla bögsamhälle så givetvis kom aldrig nån laga påföljd från polisiärt håll. Det hettes att pågarna med folkölen var fyllda trettio och inte tillhörde klassen, men jag såg ju själv vad jag såg. Jag bestämde mig för att låta killarna i klassen arbeta av straffet. Arbete har ingen mått dåligt av och allt som inte dödar en stärker en så jag beordrade dem att infinna sig i Pildammsparken här i stan klockan 04.30. på lördagsmorgonen.

Där lät jag sen nåra av killarna fälla träd och såga upp dom, medan ett annat team fick gräva och gjuta grund. Jag hade länge drömt om att ha en liten sommarstuga invid själva Pildammen och sa åt pågarna att ta i ordentligt när dom mätte upp ytan. Ett gäng skickade jag iväg att hämta tegelsten från dom omkringliggande höghusområdena.

Men ni vet hur det är i ett Sverige där privata initiativ motarbetas. Det dök upp nån liten "slipsnisse" från kommunen som inte vet nåt om verkligheten och började tjafsa om "kommunal mark" och "naturreservat". Jag berättade för han hur mycket kommunen sparade genom att jag skaffade virket själv från parken, och att jag inte heller tog nåt betalt för att hjälpa ungdomarna utan utförde arbetet ideellt.

Den lille "skrivbordsgeneralen" vägrade lyssna på det örat, och när jag sen kom ut från häktet tre månader senare hade dom jävlarna rivit hela bygget för mig och ute på dammen låg mitt virke och guppade. Blödigare männskor än jag hade "tagit till lipen" över att ha sett sitt livsverk förstöras - jag arrangerade istället en boxningstävling där jag hjälpte killarna genom att låta dom sparras mot mig.

Sammanfattningsvis till alla ungdomar: håll er i skinnet, uppför er anständigt och passa er noga. En dag ska det bli folk av er också. Så sköt er. Noga. Och ta det lugnt. Och bete er som folk."

Peder Jonstorp, "jumpamajje",
genom

Av kalle lind 27 maj 2002 16:55