Smekmånad, adjöss med dig

Någon sa att jag har något milt och rent i blicken, att jag inte hunnit ta på mig min "cyniska hatt" ännu.

Den "cyniska hatten" är dock rätt bekväm. Den har nästan växt ihop med huvudet, blivit en del av mig. Den är kraftig och välgjord och skyddar min känsliga skalp mot tillvarons törnar. Inbillar jag mig. Klädsam är den också,
ganska bredbrättad. Får mig att känna mig kaxig och självständig och tuff. Lite Mary J Blige, typ.

I denna imaginära huvudbonad knallar jag sålunda runt, spottar gift på det som bör bespottas, dricker eldvatten i stora klunkar, drar grova skämt och skrattar lite för högt. Hatten tillåter mig aldrig att se mig omkring sådär
vekt och insmickrande eller att vara sårbar. Hatten får mig att fnysa och hånskratta åt människor som verkligen TROR på kärlek och lycka. Hö hö hö, så tillintetgjorda de kommer att bli när den omöjliga drömmen spricker!

Djäklar, ju mer jag skriver kan jag se att hatten är en bitter och missunnsam gammal luddig filtgrunka. Och skrajsen. Inte jag alltså, utan hatten.

När hatten glider av oftast när jag är ensam och inte behöver vara rädd för att blotta tinningarna händer det att jag skäms över de jolmiga fantasierna som bubblar upp.

Exempel:
Jag hade en skämtsam uppgörelse med en karl. Nästa år fyller vi båda jämt och då var tanken att vi skulle slå till och gifta oss. Om vi var solokvist, och missnöjda med det. Det var så skoj-diskussionen gick. Ha ha ha. Mina kamrater hade allt planerat, i fantasin:

Hans lilla hund skulle dra en kärra uppför altargången med ringen på en kudde.

Ho ho ho. Gud, så festligt. Jag hade också okej, har! någon slags sjuk fantasi om en smekmånad i Italien som jag alltid applicerar på pojkvännen för tillfället:

I fantasin är vi vansinnigt snygga och tillbringar lata eftermiddagar i skuggan utanför det pittoreska pensionatet med en massa vin och bra böcker. Eller tar erotiska utflykter på en 50-talsliknande vespa. Jag har en rödblommig tunn klänning och gymnastikskor, han har skrynkliga linnebyxor och en uppknäppt vit skjorta av god kvalitet. Lokalbefolkningen älskar oss.

Av någon outgrundlig anledning har vi, i min fantasi, också tillgång till nån slags tropisk ö och jag som hatar strandliv i verkligheten leker som en chokladbrun delfin bland de turkosa vågorna. Jag bär en ny bikini varje dag, bara för att överraska honom. En dag har jag en tokig karamellrosa en med volanger! Hi hi hi. I den sammetslena natten försöker vi göra barn på de allra mest passionerade och ljuvliga vis.

Till saken hör att min tilltänkta skoj-gemål just hittat en lämplig ny fästmö.

Jag tillstår att inte heller jag är alldeles fri och obunden att ingå i ett spratt-äktenskap. Och inte fan vill jag det heller! Inte med honom! Inte med någon! På minst tre hundra år! Men det var ändå nåt speciellt med de där fantasierna. De retade en liten skämmig romantisk nerv jag jobbat hårt på att förtränga. Förlåt.

Texten finns publicerad i längre form på www.prettypink.net

Av Amanda B Hellberg 16 maj 2002 16:29