Sveriges vita negrer del 1 av 3

I Sverige har det alltid varit förbjudet att registrera modersmål ens frivilligt. Därmed kan man säga att all invandrarpolitik, flyktingpolitik och integrationspolitik har baserats under de senaste 30 åren på rena gissningar.

Tidigare fanns det olika kategorier som ingick inom begreppet "invandrare". En invandrare var en som hade minst en förälder som var född utomlands ett invandrarbarn eller en som själv var född utomlands. Jag var invandrare enligt den här definitionen. Men sedan ansökte jag om svensk medborgarskap och försvann som av trollslag från statistiken.

Mina barn som föddes när jag fortfarande var finsk medborgare har dubbelmedborgarskap tills de blir 18 - då måste de välja. Dubbelmedborgarskap är accepterat i en del länder, bland annat gavs greker som flydde juntan under 70-talet svenskt medborgarskap. Men Finland accepterar inte det för de myndiga. Minstingen som föddes när jag redan blivit "svensk" är svensk medborgare. Men han föddes i Tyskland och är därmed invandrare i statistiken, för han har ju invandrat med oss tillbaka hem till Sverige. Alla utlandsfödda svenska medborgare blir invandrare i statistiken. Enligt nya bestämmelser får de en konstig siffra i sitt personnummer, i den delen som är födelsedagen. Minstingen blev född den 64.12 enligt denna logik.

Innan bosniska kriget var finnar den största invandrargruppen i hela Sverige. Det diskuteras om vi är till antalet 200 000 som talar språket eller uppemot 500 000. Det beror på om man räknar tornedalsfinnar med, och de andragenerationsfinnarna som egentligen inte kan längre sitt modersmål eller kan det bristande, som till exempel killarna i Kent.

Naturligtvis är finnar den största gruppen även i Stockholm, till den graden att under 80-talet var Stockholm den tredje eller fjärde största finska staden om man tittade på antalet finländare.

Gissa förresten vilken som var den näst största gruppen invandrare i staden Stockholm innan bosniska kriget... nej, inte araber, turkar eller chilenare... utan... tyskar! Jodå, gamla tyskar som kommit efter kriget och bott i stan var och är en stor grupp, men osynlig. Men efter bosniska kriget kom bosnier, och andra ex-jugoslaver som blivit en stor grupp.

Sedan 1999 är jag inte längre invandrare i Sverige. Nu tillhör jag minoriteten sverigefinländare. Efter ett tiotal år var Sverige tvungen att ge sig i det Europeiska rådet och underteckna det internationella avtalet om etniska minoriteter. I Sverige räknas som minoritetsspråk finska, tornedalsfinska, romani zigenarspråk, jiddisch judespråk och teckenspråk det svenska, för det finns flera olika teckenspråk också.

Men tillbaka till den frågan som jag ställde i början. Hur många invandrare finns det? Ja, det går inte att svara på den frågan. Detta leder till förstås att man kan inte säga hur mycket de kostar, när man inte vet grunderna för att räkna ens. Därför skall ni ta med en nypa salt alla siffror kring invandrarpolitiken. Det är bara propagandaknep som används på olika sätt.

Och glöm inte att de flesta invandrare i Sverige kommer från Finland, det är vi, "Sveriges vita negrer", som någon i pressen kallade oss på 60-talet, som uppfyller statistiken. En annan riktig stor grupp i statistiken är danskar som bor framförallt i södra och mellersta Sverige. Men vi är ju nordbor och syns inte så tydligt i gatubilden. Färgglada flyktingar är bara en bråkdel av alla.

Så du som vill att invandrare - vilka de nu är - skall ut, det är mig och mina barn som du talar om. Och vi ska ingenstans, för vi bor här, och utgör en laglig svensk minoritet. Sverige finns faktiskt idag på fler språk än svenska.

För övrigt är det ganska självklart att alla siffror om hur mycket invandringen kostar - miljarder hit och dit - är totalt opålitliga när man inte ens vet vad man menar med invandring. Särskilt gäller det integration, för i alla siffror om 90-talet finns ju vi finnar med. Och danskar och norrmän. Det är först efter år 2000 som integrationspolitik har fokuserat enbart på flyktingar och utomeuropeiska invandrare. Finns det någon därute som tycker att vi finnar kostat för mycket - ja, då kan vi börja räkna vad vi bidragit med i form av skatter och mervärde i produktion. Och det är MYCKET det.

Av Johanna Parikka Altenstedt 08 maj 2002 11:47