Star Wars II - håller den måttet?

När George Lucas någon gång i mitten på 90-talet sa att han skulle göra en ny Star Wars film blev jag förstås glad. Jag, liksom så många andra, har sett episod IV, V och VI oräkneliga gånger och drömt om uppföljare i mer än tio år. Jag föreställde mig genast en mängd storslagna scener i den kommande filmen. Jag räknade dagarna när det var ett par, tre år till premiären.

Jag försökte verkligen tycka om Det mörka hotet. Jag lyckades något halvår. Sedan insåg jag att det var en bra film, men att den inte höll måttet som en Star Wars-saga. Den scen som egentligen förstörde hela filmen var när Qui-Gonn tog blodprov på Anakin. Eftersom han hade många monoklorider, tror jag det heter, i blodet visste de att kraften var stark hos honom. Senare testade de honom i Jedi-rådet. Då skulle han säga vad olika bilder föreställde utan att titta på dem.

Den kraft som håller samman hela universum kan plöstligt mätas med hjälp av blodprov eller någon sorts parapsykologi. Kan det bli mer fantasilöst? Yodas kommentarer har förvandlats från filosofiska insikter till floskler. Att sedan hela filmen handlar om en handelsblockad gör inte saken bättre. Det är som om Frodo skulle strida mot det ondskefulla skatteverket i Sagan om Ringen.

Jag tror att episod II kommer att ha samma brister. Jag vågar inte hoppas på en film i samma anda som de tre första. Efter episod I planerade jag att inte titta på några trailers eftersom de avslöjar för mycket. Men naturligtvis har jag återigen granskat dem noggrannt på internet. Se www.apple.com/trailers. Det finns som väntat många påkostade specialeffekter, precis som för tre år sedan. Det som gör mig orolig är relationsdramat mellan Drottning Amidala och Anakin. George Lucas verkar ha klistrat på en kärlekshistoria för att locka fler tittare. Han gör kort och gott en Titanic. Eller en Dark Angel. Eller kort och gott som alla andra. De som struntar i handlingen kan i alla fall manas att betala för en love story.

I Det mörka hotet var Anakin hjälten för de riktigt små. I Klonerna anfaller finns det också med ett barn. Lucas följer lydigt Harry Potter-trenden. Denna gången får vi se Boba Fett som barn. Att på ett sådant sätt avmystifiera den färgstarkaste karaktären i hela den gamla trilogin betraktar jag nästan som en dödssynd. Många karaktärer är färgstarka just för att man vet så lite om dem. Det är en enkel regel. Nu ska allting avslöjas obarmhärtigt. Ingenting är heligt.

George Lucas vänder sig till barn och kanske tonåringar med episod I, II och III. Det låter i och för sig något världsfrånvänt att kräva att Lucas ska rikta sig till vuxna i första hand. Men det som gör Star Wars-filmerna unika är den tidlösa mytologin. Jag undrar varför han inte fortsätter berätta sagor i den säregna värld han själv skapat, istället för att bara göra datoranimationer och skriva dussinmanus.

I trailern pratar skurkarna om "separatismen" som måste stoppas. Det låter med andra ord inte heller denna gången som en saga. Något som däremot verkar lovande är de Blade Runner-lika stadsvyerna och Chrstopher Lees karaktär. De två återstående Star Wars-filmerna kommer förmodligen inte att hålla måttet. Av två anledningar gissar jag.

- George Lucas har för mycket pengar. Han kan göra precis vad han vill. Han behöver inte sålla bland idéerna och kan göra om alla scener hur många gånger som helst. Vem skulle anstränga sig då? När han gjorde episod IV kämpade han för att hitta finansiärer. Specialeffekterna är fortfarande bättre än dagens för att Lucas & co experimenterade. Det känns inte som specialeffekter. Det gör det däremot med datoranimationer. Nu räcker det med att pumpa in några hundra miljoner i ILM.

Tekniken får sköta allting.

- George Lucas lyssnar inte på andra. Som jag förstår det vill Lucas vara kejsaren själv. Han är Palpatine i sitt eget universum. Han ska bestämma allting själv. Det bästa vore förstås om han tog till sig idéer från andra filmskapare och framför allt alla fans.

Det ska bli spännande att se om Lucas återigen tar död på de mest intressanta karaktärerna. Förra gången dog Darth Maul och Qui-Gonn, samtidigt som den ändlöst irriterande JarJar Binks är med i uppföljaren. Jag får svår huvudvärk av detta faktum.

Jag är snart 26 år. Jag leker ibland med min Darth Maul-figur. Tänder man ljussabeln när det är riktigt mörkt ser han ut som en äkta skurk. Min miniatyr av Boba Fetts hjälm står brevid datorn som en inspirationskälla. Det känns inte som jag är särskilt vuxen. Det vill jag inte vara heller. Jag ser fram emot den dag då jag ska hjälpa mina barn att bygga upp en rebellbas på Hoth med vita lakan över golv och väggar. Då kommer jag att ha en bra ursäkt för att leka med mina gamla leksaker. Leksaker från de nya filmerna ska jag förbjuda - god uppfostran.

Men tyvärr kommer jag snart att växa upp om Lucas fortsätter vara lika fantasilös. En av mina favoritscener är när Luke ska spränga dödsstjärnan i episod IV. Han använder skeppets dator för att sikta. Då hör han den döde Obi-Wan Kenobis röst: "Let go, Luke. Use the force, Luke". Luke stänger av tekniken och litar till den goda kraft som håller samman hela universum. Det är en bra scen att tänka på när man tittar på TV, surfar och pratar i mobiltelefon hela dagarna.

"Let go". Tekniken kan inte sköta allting.

Jag undrar hur en motsvarande scen skulle se ut i den kommande episod II. Att Anakin kan bli en mäktig Jediriddare vet vi tack vare blodprovet. Men hur kommer han att använda kraften? Jag kan föreställa mig en storslagen scen där Anakin gör misstaget att lita på kraften medan han flyger mot skatteverket. Qui-Gonn talar till honom: "Let go, Anakin. Use the technology, Anakin."

Av Henrik Hermansson 03 maj 2002 09:03