Gör dokusåpan "Skit i alla ointresserade"

Men vi tar det en gång till.

Det är klart att man inte kan tillgodose allas intressen. Men de flesta politiker vill ändå ha det bästa möjliga för så många som möjligt. Hoppas vi. Annars undrar man varför de egentligen blev politiker och får ganska ruggiga associationer till vissa diktatorer i huvudet.

När stora gruppers intressen och då pratar vi inte om intressen som att få ha rosa färg på sitt hus utan mer om intressen som att få en utbildning som gör att man klarar sig i samhället inte tillgdoses, så har historien visat att ett visst beteendemönster uppstår: Apati och ointresse först, sedan ilska och våldsamheter som till sist övergår i revolution eller hot om revolution som i sin tur kan leda till att en stark ledare tar över hela klabbet och så har vi ingen demokrati mer. Ta Tyskland efter andra världskriget. Eller Kuba på 50-talet.

Med just unga personer finns ju ett speciellt problem: Nämligen att de är helt beroende av samhället samtidigt de inte får rösta. Inte förrän de är 18 år. Så det är samhället som ser till att de får sin utbildning för att sedan kunna påverka detsamma.

Men när den apati uppstått som vi har i Sverige - i och med att över 25 procent av förstagångsväljarna struntade i att rösta förra valet - så är jag ändå hoppfull och tror på att det går att lösa problemet. Mitt tips är att "hotta upp" politiken. Ytligt? Inte alls.

Jag anser nämligen att politiken är "hot" som den är. Den består av en massa engagemang och heta känslor. Men tyvärr försvinner de ofta i just ytliga detaljdiskussioner mellan äldre herrar. Var är visionerna? undrar jag.

Vad jag menar med roligt är alltså inte dokusåpe-stilen eller gladiatorspel. Jag menar att det är roligt att vänsterpartiet är stenhårda feminister medan kristdemokraterna tycker att mamman måste vara hemma med barnen i åratal. Det är kul! Så länge de verkligen vågar släppa loss sina åsikter och därmed visa att va fan, vi tycker olika! Vi är engagerade, vi blir förbannade, vi käftar om det här för vi tycker att det är viktigt.

Sammanfattningsvis:
1. Allas frågor måste inte behandlas, men frågor som rör stora delar av befolkningen och deras framtid måste behandlas.
2. Alla som har "egna" behov som att kunna läsa, rösta, leva, bo och så vidare ska helst få de behöven uppfyllda. Annars är inte det här landet människovärdigt.
3. Det är redan roligt med politik egentligen men dagens politiker tar inte vara på det.

Jag har inte bidragit till att öka det politiska ointresset i landet. Jag skriver min krönika för att skapa hopp och för att skapa intresse. Helt motsatt vad du tror alltså.

Men allt det här visste vi ju redan, det har ju redan sagts många gånger. Vi tycker nämligen helt olika. Jag tycker politik är kul, du tycker det är tråkigt. Jag tror att alla kan gilla politik, du tror att politik är dömd att vara klubb för inbördes beundran. Vem är den uppgivna av oss två? Jag undrar.

Av Ana Udovic 29 apr 2002 12:33