sourze.se

Angående "Den ledsna mamman"

Inget hindrar mamman, som säger sig gråta varje dag för att hon inte kan vara hemma med sina barn några år, från att vara hemma med sina barn så länge hon vill.

Vad barnen tycker om det kan vi för ett ögonblick bortse från. Det var ju mammans lidande vi skulle koncentrera oss på. Vad denna tårdrypande vädjan mycket tycka synd om sig själv var det onekligen, så mycket att man till och med tvivlar på äktheten i alla dessa tårfloder handlar om är pengar.

Bland annat.

Då kan vi först konstatera att så mycket pengar finns det inte i samhället - givet att vi inte chockhöjer skatterna över hela linjen och ger dem till alla mammor som vill vara hemma och få betalt för det i stället för till exempel till gamla och sjuka - att hennes vädjan kan tas på allvar.

Valet står mellan att bygga ut daghem av god kvalitet tyvärr är de idag inte så bra som de borde vara som alla familjer kan efterfråga, eller att subventionera hemmafruar.

Det finns inte pengar till bådadera. Antingen ger man alla barnfamiljer en barnomsorgspeng, eller så fortsätter man att bygga ut en barnomsorg som alla kan ha råd att ta del av. Det är den ekonomiska sidan av saken. Alltså: mamman vill inte bara vara hemma, hon vill också ha någorlunda rejält betalt för det. Säger vi ja till det så kan vi också säga adjö till god barnomsorg för alla. Det skulle då bli så dyrt att ha barnen på dagis att bara de med goda inkomster - så som var fallet på 40-och 50-talen - ens kunde fundera på det.

Men det finns andra aspekter på frågan. Är det bara mammor som vill vara hemma med barnen? Är det inte rimligt att tänka sig att bägge könen - mamman och pappan - skulle vilja ha mer tid med barnen?

Jag skulle för egen del inte vilja subventionera kvinnor som är hemma med sina barn - utöver givetvis barnbidrag och föräldraledighet som ska underlätta ekonomin för barnfamiljen, såväl den familj som består av mamma och pappa som den ensamstående familjen.

Ett system som innebär att till exempel den ensamstående arbetande mamman, för det är oftast just en mamma, skulle betala en annan kvinna som har en karl som jobbar för att hon sköter sina barn hemma förefaller groteskt orättvist.
Vad det inte sällan handlar om - och nu glömmer vi det tårdrypande - är att den som förordar barnavdrag eller omsorgspeng i realiteten löjligt låga belopp vill ha en återmarsch av kvinnorna tillbaka till hemmen. Bidragen blir bidrag för skötsel av frisk karl. En reform som för oss tillbaka till den tid då kvinnor ansågs vara bihang till männen.

Ett bättre sätt, som dessutom inte är samhällsekonomiskt vansinne, att lösa konflikten mellan föräldraskap och arbete är för det första att männen fullt ut tar sitt ansvar för hemarbete - disk, städning, planering, barnskötsel och omvårdnad.
För det andra att man möjliggör för båda föräldrarna att arbeta och vara föräldrar, genom förkortad arbetstid och så vidare.

Till sist: Bra daghem, som är en förberedelse för skolan, är stimulerande och nyttigt för de allra flesta barnen. De små ska inte tillbringa så mycket tid där, personalen ska vara välutbildad och vara så många att daghemsvistelsen fungerar väl. Det är bevisligen bra och utvecklande för ungar att tidigt lära känna och anpassa sig till ungar från olika miljöer och i varierande åldrar.

Om man nu inte tycker så, om man vill hålla sina egna barn borta från dagis och vill att mamma, och mamma ensam, sköter barnen medan pappa är borta på jobbet så är det fritt fram att inrätta sitt liv just så - vad jag och andra än kan tycka om det.
Men inget, absolut inget, talar för att vi andra ska betala den sortens val.

Det är fritt fram för andra partier än de som stöder den nuvarande familjepolitiken att komma med andra modeller för hur man ska fördela de pengar som ska gå till just familjepolitiken. Hittills har de borgerliga partierna aldrig lyckats ena sig om något sådant alternativ.
Skälet är givetvis att deras väljare i hög grad föredrar en socialdemokratiskt präglad familjepolitik och inte en som luktar 1920-tal och fjättrar unga kvinnor till hemmet medan deras män drar in inkomster, utvecklar sig och satsar på ett arbete tillsammans med andra män - och ett fåtal privilegierade kvinnor.

Tack för ordet.


Om författaren
Om artikeln

Publicerad: 21 apr 2002 16:51

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: