Propaganda på DN:s ekonomisidor

Kristina Kamp hävdar på ekonomisidorna att etiken har blivit viktigare för kapitalförvaltare och företag. Anledningen till uppslaget är förstås att kapitalägare kan förlora pengar på sjunkande aktiekurser när företag kritiseras för bristande hänsyn.

"Kina bryr sig möjligen om en och annan aktieägare, men annars är det klent med etiken. Samma sak i Hongkong och Indonesien". Hela artikeln genomsyras av samma perspektiv: brott mot mänskliga rättigheter, vapentillverkning, barnarbete, porrindustrin etc ska fördömas av en speciell anledning - aktieägarna kan förlora pengar. Kristina Kamp är nästan upprörd i avslutningen: "Lagstiftningen släpar dock fortfarande efter på flera håll. Det är till exempel inte alltid självklart att tillvarata aktieägarnas intressen i alla länder."

Vad är aktieägarnas intressen? Att kurserna stiger? Eller att inga brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer? DN:s politiska retorik döljer skickligt det första bakom det andra och får egenintresset att framstå som en strid för mänsklighetens bästa.

Visst är det nödvändigt att allas rättigheter bevakas, även Percy Barneviks och andra miljonärers, men det ligger ett löjets skimmer över DN och andra borgerliga tidningar när de bara uppmärksammar lyxproblem för rika och utelämnar följderna för de verkliga offren. DN ägnar en helsida åt frånvaron av etik hos kapitalförvaltare och företag. Ingenting är nytt, det rör sig bara om ett konventionellt upprop för "share holder value".

Samma sak förekommer ofta. När en fabriks arbetsmiljö var extremt hälsofarlig granskades detta av media och företaget fick dåligt rykte. Först då ryckte de borgerliga tidningarna in och gnällde i bästa rättskämparanda på företaget - om inget hände skulle ju aktiekursen falla. De sjuka arbetarna var förstås en förbrukningsvara. Annorlunda förhåller det sig förstås om någon anställd inom den offentliga sektorn blivit sjuk av miljön. Då finns det politiska poänger att plocka på en skildring av lidande.

Det verkar som människor faktiskt kan bry sig om vad som händer andra - om de själva vinner någonting på det. Märker någon att värdet på aktieportföljen sjunker går han eller hon till aktion och hjälper sina medmänniskor. Annars spelar det ingen roll. Tyvärr finns det ett uns av verklighet i den borgerliga människosynen. Etiskt sparande är bara en nisch idag. Enligt Kristina Kamp har etiska fonder rentav upplevts som töntiga och tantiga fram tills idag. Av vem? Det finns gott om analytiker i den borgerliga pressen som legitimerar skendemokratin och hävdar att allt beror på småspararnas reaktioner. I själva verket bevakar inte särskilt många småsparare finansmarknaden minutiöst. Det är förstås kapitalförvaltare - statliga som icke-statliga - och företag som i sin machokultur enbart bryr sig om avkastning.

Att placera i porr- och vapenindustrin är regel, inte undantag. Såväl familjehushållen som Svenska Kyrkan gör det i fonder. Enskilda ägare - det vill säga kapitalförvaltare och ett fåtal miljonärer - struntar i etiken så länge kursen på deras egna aktier stiger. Moralen är starkt villkorad. "Rent mjöl säljer bättre", "Från töntigt till hårdvaluta" och "Etisk granskning en bra affär" heter artiklarna på helsidan i DN.

Artikelförfattarna försöker ge sken av att kapitalförvaltare och företag blir allt mer hänsynsfulla, etiska och socialt ansvarsfulla. Det finns till och med granskningsbolag som heter Caring Company. De tjänar mycket pengar. Kristina Kamp får det att framstå som det pågår en världsomspännande moralisk resning på finansmarknaden, när det egentligen bara rör sig om vanliga psykologiska förväntningsmekanismer och masshysteri på börsen.

Texterna bygger på antaganden om det privata ägandets suveränitet. De värderingsmässiga ramarna för artikeln har bestämts på förhand. Åsikten att det är just kapitalismen och girigheten som ger upphov till brott mot mänskliga rättigheter, vapentillverkning, barnarbete och porrindustri lär inte yppas på DN:s ekonomisidor. Tvärtom - det är genom att tillvarata kapitalisternas intressen som vi kan räddas från eländet.

Ensidigheten i nyhetsrapporteringen vore inte något problem om det fanns två sidor av historien. Men idag är 80 procent av pressen borgerlig. Dagligen utsätts den stora majoriteten i Sverige för dylik förklädd propaganda. Genom att konsekvent inta ett borgerligt perspektiv tillvaratas vissa gruppers - i detta fall kapitalägares - intressen i långt större utsträckning än andras - som till exempel sjuka arbetare eller barn. På de harmlösa ledarsidorna som ingen läser bekänner tidningen färg men på ekonomisidorna, där den verkliga propagandan bedrivs, gömms manipulationerna i vad som förefaller vara nyhetsrapportering.

Av Henrik Hermansson 09 apr 2002 09:20