"Öppna dörren, turkjävel"

Samtidigt en ung tjej på bussen. Två tonårskillar i keps där utanför. "Nej! Jag vill inte. Nej, du får inte komma med! Ring mig på mobilen sen. Jag kan prata med dig, men ring mig på mobilen."

Busschauffören ropar åt mannen, invandraren. "Du måste betala, kompis!" Den svartlockige reagerar inte. Busschauffören stänger av motorn och anropar centralen. Han har en passagerare som vägrar att betala. Vi sitter i en tyst buss.

Ett tag händer inget. Jag blir nervös och får utlopp för nervositeten via irritation. "Kan han inte bara åka!" säger jag till min flickvän. "Han kan väl skita i att den mannen inte vill betala."

"Betala hörru, snälla. Fattar du inte att du kommer att åka på en massa böter till ingen nytta. Du pajjar för oss andra också. Jag kommer för sent till jobbet nu." Den svartlockige reser sig vid tilltalet och närmar sig hotfullt den som yttrade det: en långhårig man, svensk. Rädslan glimtar till i svenskens ögon. "Helvete nu smäller det!" tänker jag. Men istället går den svartlockige mot dörren. "Jag skiter i djävla böter" hör jag honom mumla. Han ställer sig vid utgången, den breda där man tar in barnvagnar.

"Öppna dörren, turk."

Dörrarna öppnas. Busschaufförens röst: "Du kan säga det lite vänligare, okej kompis?"

"Va?!" Den svartlockige som var på väg ut stannar till. Jag ser bara mannens rygg men busschauffören ser rädd ut. "Strunt i det" säger han. En spottloska på golvet och så går han, den svarte. Vi åker in till Uppsala.

På vägen hem till mig passerar vi ett par studenter som är fulla och högljudda. "Smutsiga arbetare som luktar illa", säger en av dem. Vi går och lägger oss.

Av David Olsson 09 apr 2002 11:09