Perspektiv på tillvaron

Perspektiv är viktiga. Förmågan att flytta lampan så att den lyser från ett annat håll. Insikten att många alldagliga saker inte skall tas för givna. Och att det finns saker som saknas i de mest välmående samhällen. Men hur får man perspektiv på tillvaron i det skyddade lilla Sverige som byggts i demokratins namn?

I andra delar av världen sätter människor sina liv på spel för att de tror på ideal som demokrati, frihet, rättvisa, ekonomisk trygghet. Sådant som varje svensk tar för givet medan man klagar över snömodd, ortopedköer och skattetryck. Varför finns det självmordsbombare, båtflyktingar och politiska fångar? Därför att de tror på ett samhälle som åtminstone liknar vårt. Inser vi hur bra vi har det? Knappast.

Men samtidigt. Varför tvingas vi acceptera ensamma åldringar, mögliga byggnormer och gatuvåld? Varför är grönsakerna smaklösa, parkeringsböterna så ofta och Försäkringskassans regler så krångliga? Varför bestämmer en tjänstekvinna på skolverket vad som är bäst för mina barn och en man med mediamakt vad vi alla skall se på tv ikväll? Och varför tillbringar många så mycket av sin vakna tid i bilar? Inser vi hur begränsade våra liv är mitt i välfärden? Knappast.

Vi lever i ett informationssamhälle, men utan perspektiv på vår tillvaron. Vem väljer vilken information som skall göras tillgänglig? Massmedia har monopoliserat våra åsikter. Två miljoner italienare demonstrerar fredligt i en makalös uppvisning av solidaritet och logistik. Inget nyhetsvärde i svensk tv, för det saknades våld. En offentlig italienare blir mördad i en landsortsstad samma vecka. Massivt nyhetsuppbåd och ojande om vart världen är på väg. Vi har det nog ganska bra hemma i Sverige ändå. Bäst att inte sticka ut. Var nöjd. Engagera dig inte. Sitt ner och håll käften. Vem spelar Färjestad mot idag?

Vi betraktar resten av världen genom tv-rutan. Massmässa med påven på Petersplatsen. Abortmotståndare demonstrerar i USA. Filippiner gör fredligt uppror mot korrumperad president. En miljon pilgrimer reser till Mecka. Franska bönder blockerar motorvägarna. Massor av människor som engagerar sig frivilligt i någonting de tror på och vill kämpa för. Vad tror vi på i Sverige? Maxtaxa på dagis. Marknadsanpassade hyror. Lag på cykelhjälm. Det känns futtigt. Varför blev det så? När och hur försvann perspektivet?

Tittar som hstigast på Svenskans förstasida. "Slarv med prov på dricksvatten" och "Extra ledigt utan avdrag" är de två första nyheterna för dagen. Och detta är nog den mest utåtriktade av våra dagstidningar. Jag bor i Italien och som utlandssvensk blir navelskådandet väldigt tydligt. Nuförtiden finns våra media överallt, så jag tittar också på lokalnyheterna ibland, alltså Rapport och Aktuellt. Snökaos i Stockholm dominerar sändningarna i en vecka och en stackare dör i ett isras. Dagens viktigaste händelsen i världen för de anhöriga - men för resten av svenska folket?

En favorit för maktmonopolet är att debattera EU. Sett från Rom blir det patetiskt att se klagovisorna över att politiken flyttar från Stockholm till Bryssel. Det som skulle kunna bli ett nytt och vidare perspektiv för allas tillvaro förvanskas till en konstlad kamp mellan kadrer av yrkespolitiker och deras bihang som lever på att exploatera demokratin. Å ena sidan lyckas det politiska maktmonopolet hålla majoriteten av medborgarna övertygade om att EU egentligen är en dålig idé och att vi borde få sköta våra devalveringar själva, men å den andra hyllas Europa av det mediala maktmonopolet med italiensk mat, grekiska stränder, tyska bilar, franska viner och engelsk underhållning. Hur skall vi ha det? Skall vi vara med i EU och resten av världen eller inte?

Perspektivet är stulet av monopolen. Vi har blivit likriktat av en massa välvilliga välfärdssträvanden som gjort allt grått och likadant. Gör uppror mot Tråksverige. Flytta utomlands. Flytta lampan. Lys på Sverige utifrån. Se folkhemmet i rätt belysning. Gärna från en uteservering i Rom med ett gott vin från Montalcino till hands. Då kommer perspektivet tillbaka.

Av Peter Holmgren 04 apr 2002 10:27