Alla som skaffar barn är losers

Skaffar man så ett barn mitt i den smeten så måste man ju vara lurad? Alla som skaffar barn förändras och blir otroligt jobbigt självcentrerade och bara tjatar om sin unge, färgen på spyan, färgen på bajset, lukten på bajset, hur dyrt allt är och om Pampers egentligen är nåt att ha. Innan de skaffade barn pratade de om självförverkligande, resor, designermöbler, dataprylar, hockeyresultat och annat intressant. Efter drop-dagen så kretsar allt kring en sjukt ömtålig bajsmaskin som kostar betydligt mer än den smakar.

Att skaffa barn är att sätta sig själv i andra rummet. Att sluta vara cool. Att inte när som helst kunna säga "nu skiter jag i det här och tar 3 veckors semester i Thailand". Att sluta ha koll på nya filmer, dataspel, whatever. Att lägga hälften av sina pengar på nåt som inte ens vet skillnaden på en espresso och en cappucino. Att sova mindre än de 8 timmar man behöver per natt.

Om man skaffar barn stakar man ut sitt liv de närmaste 20 åren och ett par år till efter det. Dessa 20 år kan vara helt bortkastade, tänk om ungen blir porrskådis, strippa, narkoman, luffare, uteliggare eller McDonaldsanställd istället för läkare, hockeyproffs, politiker, vd eller rockstjärna? Om de inte är bortkastade får man i bästa fall uppleva dagen då skitungen kommer tillbaka och vill ha ens signatur på ett borgensåtagande.

Hur kan man säga något annat än att folk som skaffar barn är losers?

---

Jag tyckte faktiskt det som står här uppe tidigare. För att vara helt ärlig tyckte jag nog det fram tills för ganska nyligen. Jag misstänker att min anti-föräldraperiod sträckte sig mellan åldern 16 tills jag var minst 25-26. Jag är nu 29, om nån undrar. Yeah, the clock is ticking.

Hur som helst. Folk som skaffar barn är vinnare. Faktiskt. Läs och begrunda: Vad kan vi människor göra för att göra oss odödliga på jorden? Vi kommer aldrig vara odödliga på något annat ställe nej, det finns ingen gud, inget paradis och inget helvete heller, utan det är här vi kan vara det. Det enda vi kan föra vidare är våra gener. Det enda vi kan skapa utan yttre hjälpmedel och utan byggmaterial, det enda vi kan SKAPA som den inbillade guden kan är liv. Jag menar, det enda jag skapat de senaste 29 åren med mina egen kropp och utan yttre hjälp är ju faktiskt bajs. Ni som inte har barn, det gäller er också, ni skapar bara en massa bajs. Folk som skaffar barn, de är vinnare. De skapar liv, de för sina gener vidare, de är odödliga. På en mer jordnära nivå: de skapar konsumenter, de skapar förutsättningar för överlevnaden av den svenska modellen.

De är kungar och drottningar.

Det som står överst är fortfarande sant till viss del. Men när gjorde du senast ett 20-års commitment som ledde nånvart? När förde du mänskligheten framåt senast? När betydde det som står överst något på en geologisk tidsskala?

Jag tror att fler har tyckt och tycker som jag. Att folk som skaffar barn är losers. Det är nåt skumt med folk som skaffar barn, "har de inget vettigt att göra med sina liv?". De har för låg status. I Schweiz får man 0.5 procentenheters avdrag på skatten per unge man har. Det låter inte mycket, men de betalar ju bara 8 procent i skatt those were the days... till att börja med. Skaffar du fyra ungar är du nere på 6 procent. Är du gift får du dessutom en procentenhet avdrag till att börja med...

Folk som skaffar barn ska fan få 50 papp av staten i föra-vårt-samhälle-vidare-bonus. Barnbidragen ska vara höga så att alla barnfamiljer har råd och tid att ge sina ungar den kärlek och materiella status som krävs för att man ska bli en trygg person. Vi andra tattare som är genetiska dead-ends det är inte försent än ska ha respekt i rösten för våra vänner som vågar skaffa barn.

Grattis Henke och Nettan till Marcus. Grattis alla andra jag dissat genom åren och förlåt.

Av Tommie Nygren 25 mar 2002 13:45