I´m a virgin, bla bla...

Låt oss säga så här. Att världen är rätt intressant, som DoriAnna sa, då och då - om man tänker efter. Sure. Visst.
Men inte min värld.

Hur länge sedan är det nu, som jag fick för mig tanken att jag hade sett allt förr?

Jag vet det låter illa. Det är klart jag inte har sett allt redan. Men det mesta är överförbart från plats till annan, det som fungerar i min domän fungerar även i din. Och systemen i var och en av våra småstora kulturer är ofta desamma: De handlar allt som oftast om maktdistribution. Och makt är ju jävligt trist.

Sa hon som uppfostrades till att bli försökskaninen för fars och storebrors respektive maktdemonstrationer. Det som inte gav utdelning dem emellan, gav ju alltid sitt förstapris när man satsade på mig. På att visa hur otroligt duktig briljant stark fasansfullt värdefull man var jämte mig. Det gav alltid utdelning.

Så makt är trist. Det är det enda jag tänker när DoriAnna talar om feminism. Ni förstår, kvinnorna är en minoritet som alla andra: Som barnen, som invandrarna, som analfabeterna och flyktingarna och muslimerna i USA. För att vara minoritet betyder inte per definition att man är färre till antalet, att vara minoritet betyder att man i jämförelse med majoriteten gruppen som "styr" blir betraktad som, eller alternativt uppfattar sig själv som "mindre värd" och därmed med en röst som inte räknas lika mycket, för att ta det enkelt. Nog skulle vi kunna plocka fram citat av vetenskapsmänpersoner här, men vem fan bryr sig om det? ... Vi låter bli. Så när DoriAnna talar om feminism tänker jag på maktdistribution och minoriteters förhållande till majoriteter.

Det är så här: Makt är inte makt förrän det demonstreras. Du behöver alltid någon att utöva din makt på för att det ska befästas att du har den. Det är enkelt faktum. Till exempel är det vad som händer där i väst nu. Man smider planer, planterar sina armador, för att demonstrera makt. Hiroshima, mina vänner. Jag säger bara Hiroshima. Det är maktdemonstration om något. Synd bara att det är så jävla trist. För i det här resonemanget betyder det att om makt överhuvud existerar, då finns förtryck också.

Oj. Sug på den.

Vi som trodde att vi levde i demokratiska världen av frihet för alla.

Vänta. Jag gick på toa och kastade upp.

Själv är jag ju sådan att det inte är så viktigt att ha den eller att vara utan. Jag råkar intressera mig för samarbete. Hm. Inte så tidsenligt - men jag har aldrig påstått mig vara trendig. Därför ska jag alltså gå ut i skolorna nu inom snar framtid och försöka undervisa i hur man bemöter världen som femtonåring utan ett behov av att skaffa sig makt över andra och demonstrera den. Jag ska försöka lära barn den styrkan som behövs för att kunna gå ut i världen och inte vara rädd att bli trampade på. Lära dem att man är lika stor för det, och att man - med de rätta medlen - kan bli en sådan som folk lyssnar på, trots att man då och då tillåter idioter att sätta sig på en.

Oj. Nu snurrade jag iväg. Det jag ville komma fram till har ingenting med pedagogik eller femtonåringar att göra. Jag ville säga att feminism är en gren av alla de rörelser som har med politisk frigörelse att göra. Det betyder att i somt må den te sig militant och hatisk, men i mångt och mycket handlar det bara om en önskan att bli hörd på lika villkor.

Så när vi står där med vår öl i allhuset på universan, DoriAnna och jag, och säger om oss själva att vi är feminister, då är det inte makt vi vill ha. Det enda vi vill ha är ett samhälle utan den där maktdistributionen, ett samhälle där alla system inte behöver klargöras och befästas med hjälp av att man går utomhus och gör upp om vem fan som ska bestämma först. Vi vill inte ha det. För det är jävligt trist.

Vi skulle väl någongång vilja få höra av våra respektive nu har ju undertecknad ingen respektive men ni hajar väl vad jag menar vafan att vi var lika bra som han. Och som det är nu, är feminist den enda etikett för mannen som visar att han tycker att bruden e ok och lyssna nu på vafan hon säger! När män säger att de är feminister, då är det ofta just det de menar. Feminist betyder inte att man vill döda gubbarna.

Vafan skulle jag ha kvar att se fram emot om alla underbara av hankön försvann?

Men vi vill slippa det där jävla livet med farsan och brorsorna. Där i föräldrahemmet där ingen lyssnade på en. Där de klappade en på huvet för att man var söt och duktig när man dukade av köksbordet. Men där de aldrig aldrig aldrig fick för sig idén att fråga en var man stod politiskt. Eftersom politik var sådant man inte förstod sig på. Och om man någongång fick för sig att knysta om politiken ändå så fick man genast ett helvete för att man inte hade tagit hand om brödernas sysslor vilket man borde ha gjort. Ja i helvete. Det var ju inte för intet som man flyttade därifrån. Och då vore man ju rätt så dum om man aspirerade på ett sådant kärleks?förhållande och familjeliv själv.

Det här var klart en dold kontaktannons. Läs: är du manlig feminist - hör av dig! Å andra sidan är jag ju en sån som driver med rätt mycket. Så låt gärna bli.

Jaja. Ni förstår kanske. Min far var inte så jämlik. Mina funderingar kring makt har personliga undertoner, liksom mitt feministiska ställningstagande. Men å andra sidan är det personliga politik. Så har det alltid varit.

Så. Är världen intressant när det här behovet av maktdemonstation ska stå i centrum överallt? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag lärde mig hur det fungerar när jag var en liten unge, och jag har inte sett det ändras än. Det är i sanning trist.
_________________

Kors i taket.

Jag tror det här är första gången som jag visar något av mig.

DoriAnna och jag talade om det idag. Hon menade att man lär känna mig bättre eller iallafall mer genom att läsa mina texter än vad man gör när man träffar mig över öl och cigaretter och paljettröjor på absint på Flemminggatan. Och det må ju vara sant.

Men å andra sidan gör jag inga ställningstaganden i skrift. Jag försöker inte skriva om vad jag tror på. Istället flummar jag på lite om himlar och färger och minnen av en kärlek och låter er gissa resten. Egentligen är det pinsamt mycket som jag låter vara osagt.

Men vem fan bryr sig. Nu sover vi, tycker jag.

Och när jag sover sover jag i min favorittröja. Den lila tajta t-shirten från camden. Den med det oranga trycket och texten: IM A VIRGIN. THIS IS A VERY OLD T-SHIRT.

Och jag gillar den tröjan bara för att. Bara för att vafan. Och bara för att jag vet att far skulle få hjärtinfarkten om han såg den. Så som den bärs upp av mig på kvarnen: med magen som skymtar och utan behå under, styva bröstvårtor. Att jag gillar den tröjan för att den gör mig till vulgo på mina villkor. Att jag får bestämma det själv.

Jag kan fortfarande vilja hämnas. Vilja. Det betyder inte att jag gör det.

Sådeså.

Av Annakarin Josefsson 18 feb 2002 10:07