Jag har dopat mig

I mars 1999 åkte jag och en kompis till Cypern för att säsongsarbeta. En kväll bara en vecka efter att vi kommit till Cypern träffade jag en "grekisk gud". Han var otroligt vacker och hade otroliga muskler. Eftersom jag själv gillar att träna, så började vi prata med varandra. Det ena ledde till det andra, och vi blev ett par.

Jag var otroligt glad att han ville ha "lilla mig", han som var så fin och vältränad. Costas som han hette var en allmänt "känd" person på orten, han jobbade som dörrvakt och många såg upp till honom på grund av hans kropp. Han hade tävlat i bodybuildning både på Cypern och utomlands och var ganska så känd inom bodybuildning världen.

Costas och jag åkte ofta och tränade tillsammans och han hjälpte mig med kost och träning. Efter en tid började han fälla kommentarer som, du skulle vara finare med större axlar, din rygg kan bli lite bredare och så vidare.

Jag började att använda anabola steroider. I fem månaders tid använde jag både sprutor och tabletter. Jag gick upp fjorton kilo och tyckte att min träning gick jättebra, jag blev själv inställd på att börja tävla i fitness. Costas berömde mig jättemycket, och han tyckte att jag var jättefin, och det var ju huvudsaken, att min pojkvän tyckte att jag var fin.

Mina kompisar reagerade inte så mycket på att jag gick upp i vikt, när de frågade sa jag bara att jag fått hjälp med min träning. Costas använde själv mycker steroider, han talade om för mig att han inte kunde bli pappa. Jag svarade bara, det gör inte mig nånting, för jag vill inte ha några barn iallafall...

Costas kompisar kom och gick till hans lägenhet, och jag började första att han försåg i stort sätt alla killar på orten med steroider, men det brydde inte jag mig om, jag var ju så kär och lycklig.

Det blev dags för mig att åka hem. Vi lovade att hålla kontakten. Costas skulle till USA för att arbeta och komma till Sverige på vägen hem. När jag kom hem till Sverige hade inte jag sett min mamma och mina syskon på sex månader. Min mamma bara skrek rakt ut när hon fick se mig, inte av glädje, utan av förtvivlan över hur jag såg ut. Stor och pluffsig med en rygg som inte gick att ta på på grund av all acne. Mamma körde mig till psykakuten, jag var vansinnig och tyckte inte att jag behövde prata med nån.

Samtalet hos psykologen gjorde ingen större nytta, jag sa som de var att jag använt steroider och skulle aldrig göra det mer. Det blev vardag och kompisarna hemma reagerade på hur jag såg ut. Jag ljög för dem också som jag gjorde till alla som frågade mig.

Costas och jag pratade allt mer sällan med varandra, och med tiden rann det ur sanden. Jag fick ett jobb och började fundera mer och mer på att jag dopat mig. Jag har alltid varit total motståndare till droger, jag har aldrig ens rökt en cigarett. På grund av dopingen förlorade jag min mens, jag har fått astma på grund av all efedrin jag tagit, jag fick mer hår både på kroppen och i ansiktet, min röst blev förändrad, otroligt mycket acne, men framförallt en förändrad personlighet. Jag har blivit otroligt känslokall och fått humörsvängningar.

En tid efter att jag kom hem från Cypern träffade jag en kille som jag nu är sambo med, han har hjälpt mig massor i min väg tillbaka till ett normalt liv, han har stått ut med mina homörsutbrott och tycker om mig som jag är. Idag mår jag bra, men jag tränar inte så mycket längre, det finns viktigare saker i livet än en snygg kropp. Idag jobbar jag med ungdomar och försöker hjälpa dem med sina problem, ibland även drogproblem.

Vill bara med mitt brev tala om för alla att ni duger som ni är, och låt aldrig en annan människa "göra om " er. KRAM...

Av Lizette Nilsson 07 feb 2002 13:50