Vill du snacka skit med mig?

- Jag är så jävla förbannad på mitt arsle till chef. För fjärde året i rad har han förbisett mig när ny förman utsetts, för fjärde året i rad! Nu får det vara nog!

- Jag förstår precis hur du känner dig. Du blir inte uppskattad så mycket som du förtjänar. Hur länge har du jobbat där och vilka arbetsuppgifter har du? Förresten så är din chef förmodligen en liten fetknopp till översittare va?

Så skulle det kunna låta om man satt i en av skitsnacksjourens många telefoner. Skulle ja, för det finns ingen sådan linje. Än så länge. Varför det kan man då försynt undra? Det är en mycket bra undran för i moderna tider, när man till och med kan ha fingerade samlag över telefon, skulle den fylla sin väl behövda plats.

När frustrationen slagit klorna i nackskinnet och vägrar att släppa taget. När ilskan över att ha blivit orättvist behandlad, påhoppad eller helt enkelt förbisedd. När bägarens droppar så småningom samlats och bildar ett icke förkastligt hav och stormen får vågorna att gå höga. Då brister den varböld som sakta fyllts och likt en pitbullterrier skäller man till ett icke förskönande vitt skum pryder mungiporna. När andan tagit slut hämtar man skyndsamt en ny laddning och fortsätter oförtrutet vidare tills allt runnit ur och man står där som en punkterad ballong.

Känslorna efter ett sånt svall brukar vara en blandning av skam, när man inser hur mycket gammal skåpmat som blandades med den färska, och lättnad över att äntligen fått ge utlopp för sina mörkare sidor. Tyvärr är sådana tömningar inte livslånga utan sakta fylls bägaren på för att explodera, igen och igen. Då skulle skitsnacksjouren fungera som en ventilation. Dit kunde du ringa med jämna mellanrum - anonymt om så önskas - och rensa ut lite sur galla. Eftersom du talar med en komplett främling som inte vet vem du öser dyngan över, slipper du det där gnagande dåliga samvetet. Skulle du vara välsignad utan är du bara att gratulera. Eller?

Dessutom skulle din närmsta omgivning må så mycket bättre, när du inte längre behöver projicera ilskan mot dem som oftast inte är upphovet till den, utan bara råkar befinna sig i din omedelbara närhet. För hur mycket vi än försöker vara goda människor och försöker bortse, bortförklara eller ignorera så retas våran medfödda nerv ibland och då måste den klias för att finna ro. Därför vore en skitsnacksjour ett eminent sätt att få vräka ur sig otidligheter som lättar på trycket.

Jag tror banne mig jag snarast ska mejla landstinget. Ty det råder inget tvivel om att det är ett folkhälsoproblem som med ganska enkla medel skulle kunna bota även ett svårartat fall av ilsken huvudvärk. Fast jag måste svara i telefon först, det ringer visst!

Av Lena Vikberg 07 jan 2002 11:19