Jag är en mespropp

Jag är en av de ursäktande mesproppar som gång efter annan misslyckas på anställningsintervjuer. Som ursäkt för mitt misslyckande skyller jag på omständigheter, oförmåga och det egna icke-existerande kontaktnätet. Med svansen mellan benen lämnar jag arenan och undrar vad som gick fel? Jag som trodde det räckte med att le mitt välvilligaste leende och peka på min akademiska examen som jag fumlar fram från bakfickan. Men ack så fel jag hade.

Väl underrättad om ännu en fruktlös intervju som inte lett vidare gömmer sig solen bakom molnen. För alltid i min värld; det är så det känns. Jag vill så gärna stanna i det som skall, men snubblar ändå över allt som var. När marken sviktar känns det som jag aldrig mer skall hitta hem eller bort eller någonstans. Det blåser ute och det mörknar. Jag hankar mig fram i mörkret och veckorna går.

Med nobbade ansökningar som referensram följer rester av förnedring och besvikelser. Ur hoppets sötma och bitterhet växer tvivel och vanmakt fram. Då är det lätt att självkänslan får sig en törn. Jag själv har levt ett liv i negationer. Med de små förrädiska orden inte, ej, nej, knappast, aldrig har jag tafatt försökt besvara de knivigaste frågor och lika ofrivilligt som sanningsenligt har grodorna sprutat fram; "nej, inte är jag är speciellt pedagogisk" och "nää, inte är jag humorist". Jag har talat om för arbetsgivarna allt jag inte är och krävt att de ska läsa mellan raderna vad som finns bakom fasaden och alla inten. Vilken pajas, vilken clown.

Så en dag möts jag än en gång av en blinkande telefonsvarare och rösten som leende korsar min väg. Plötsligt spricker molntäcket upp igen. Min vänstra hjärnhalva väcker hoppet till liv. Hoppet om att denna intervju skall bli annorlunda. För en gång i tiden hade jag modet och förmågan att beskriva vad som fanns under det sparsmakade sminket.

För en intervju är inte en välgörenhetsinrättning där solidaritet och ödmjukhet belönas. Precis som på idrottsarenan är det endast seger som räknas. Blyga violer slussas snart ut på gatan. För vad arbetsgivaren är intresserad av är vad du kan tillföra dem. Och det min vän, handlar främst om klyschor och stordåd. Att visa dem att du är dyrgripen, snarare än mesproppen. För den kan de klara sig utan!

Av Sara Magnusson 18 dec 2001 09:38