Jag blev utvisad från EU-länderna

Senast vid midnatt dagen efter skulle jag ha lämnat deras territorium.

Jag hade åkt ned till Bryssel den 1 december för att hjälpa till i kampanjen inför demonstrationerna i samband med EU-toppmötet den 13-14 december. Den 15 december skulle jag också vara med och organisera en grundningskonferens för ISR, International Socialist Resistance. Jag är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna och jag jobbade tillsammans med vår systerorganisation i Belgien.

Det var mycket jobb med de praktiska förberedelserna för att bereda ankomsten av tusentals demonstraner, planera möten och demonstrationer.

På kvällen den 9 december gick jag och tre belgiska kamrater ut på Bryssels gator för att sätta upp affischer inför mötena. Vi passerade en mörk och sliten kåk med igenspikade fönster. På plywoodskivorna som spikats för fönstren satte vi upp ett par affischer. Plötsligt kommer en man ut på gatan och börjar skrika åt oss. Vi bryr oss inte så mycket utan promenerar lugnt därifrån. Men han börjar följa efter oss. Vi går in på en pub och tar en kaffepaus. Efter några minuter kommer flera polisbilar körandes och parkerar utanför puben. Snart kommer två polismän in och hämtar ut oss. Vi visiteras och körs till polistationen. Allt går lugnt till och polismännen är trevliga. Det visar sig att mannen som förföljde oss var polis. Han är däremot hela tiden fientlig och misstänksam mot oss.

Vi får göra ett kort förhör och de skriver ned en skriftlig berättelse om vad vi gjort. Vi förnekar inte att vi satte upp affischer på kåken. Det visar sig att det var en före detta polistation.

Efter någon timme får belgarna lov att gå. Mitt fall verkar däremot vara ett större bekymmer. Timmarna går. Polisen sitter i telefon i timtal. Givetvis talar de om annat än mig men det känns ju lite olustigt.

Strax före fem på måndag morgon den 10 december kommer polisinspektören fram till mig och säger:

- Det är idag den 10 december. Jag måste meddela dig om att senast vid midnatt den 11 december ska du ha lämnat belgiskt territorium.

Jag får också ett skriftligt dokument. Där nämns också som ett skäl att jag inte haft passet på mig. Jag hade identifierat mig med körkortet samt gett muntligen några kompletterande uppgifter. Jag hade mitt pass i den lägenhet där jag sov, tillsammans med biljetter, och så vidare. Jag sade att jag kan hämta det och visa upp det inom en kvart. Polisen ringde då igen till sina överordnade men kom tillbaka och sade:

- Det spelar ingen roll med passet. Du har begått ett brott på belgiskt territorium och därför ska du ut.

Det visade sig också i dokumentet jag fick att alla Schengen-länder utom Sverige ingick i avvisningsordern. Till och med Finland och Norge.

Det hela verkar vara något unikt. Sedan jag kom hem har det uppmärksammats i svensk press och TV liksom i flera andra länder, bland annat belgiska dagstidningen De Standard. Jag har inte hört att något liknande förekommit. Det vill säga att man stängs ute från hela Schengenområdet. Dessutom på så otroligt futtiga grunder.

Jag har talat med en del personer sedan jag kommit hem. Bland annat en del advakoter med erfarenhet av sådana frågor. Det verkar som om belgiska polisen inte har rätt att göra så här. Men även om jag nu får rätt i efterhand så är ju allt förstört. Idag, då jag skriver detta den 14 december, så är demonstrationen. Och jag kunde inte vara med.

Polisens beslut var ett sabotage mot arrangemanget eftersom jag hade arbetsuppgifter där samt ett demokratiskt övergrepp mot mig personligen som inte kan utöva min demokratiska rätt att demonstrera och gå på möten. Det hela ger en skrämmande inblick i hur det är att leva som flykting då man för minsta struntsak kan bli utvisad till krig och förföljelse. För mig finns ju inte direkt något fysiskt hot tack, och lov.

Under EU-toppmötet i helgen kommer beslut att tas om så kallade anti-terroristlagar. Innehållet i dessa är att ge ytterligare befogenheter till polis och övrig statsmakt. Formuleringarna i dessa lagar om vad som är terrorism är så svepande och är "gummiparagrafer" som mycket väl kan inrymma stora protester och strejker från arbetare inom ramen för "terrorism".

Närmast försöker jag ta reda på hur länge detta beslut gäller för min del. Inget slutdatum fanns på dokumentet. Är jag utvisad en helg, en månad eller tio år?

För min del stärker händelsen min övertygelse om att EU inte är något samarbete för frihet för vanliga människor utan att EU snarare innebär ökad kontroll och minskad demokrati. Jag kommer fortsätt att arbeta mot EU:s politik tillsammans med arbetare och ungdomar inom och utanför EU-länderna.

ps. Bifogar kopia av avvisningsordern.

Av Per Johansson 14 dec 2001 17:04