Ska inte handikappade få leva?

Jag själv är 23 år och reumatiker och jag har fullt sjukbidrag. Jag bor med min pojkvän och han gör det mesta i hemmet, så som handla, gå ut med soporna och hänga tvätt. Jag försöker göra så mycket jag kan, för jag vill ju känna att jag klarar av något jag med. Ska jag då riskera att förlora mitt sjukbidrag bara för att jag vill hjälpa till och känna att jag gör något nyttigt.

Det är så sjukt allting. Bara för att man inte mår tillräckligt bra så att man kan jobba, så får man visst inte göra någonting alls. Man får inte engagera sig för mycket i en förening, man får inte planera att man ska föda barn och man får inte diska eller passa barnen. Man vill väl göra så mycket man kan, det vill väl alla. Alla vill väl känna att de gör något nyttigt.

Ska jag då om jag en dag mår lite bättre och vill göra något, avstå från det bara så att inte folk ser mig som "för frisk" eller något i den stilen Reumatism går i skov, det ena dagen kan man må ganska okej och nästa dag kan man inte gå? Ska jag de dagar jag mår bra och går på stan behöva se upp så att jag inte ser färdtjänsthandläggaren eller doktorn, de kan ju tro att jag alltid mår bra.

Varför ska man då leva överhuvudtaget om man inte får göra saker när man för en gångs skull mår bra? Varför ska man jämt behöva stå till svars dagen efter om varför man klarade en sak dagen innan, men mår sämre nästa dag och inte orkar göra samma sak? Ska handikappade inte få skaffa familj bara för att de inte kan jobba, men ändå behöver pengar? Det är så sjukt så sjukt och jag blir så trött på det så jag spyr snart.

Men visst, finns det någon frivillig som vill byta, så tror jag att det finns väldigt många av oss som är sjuka som ställer upp på det. Det är jättekul, man får massa pengar varje månad utan att göra ett skit. Jiihao, vilket lyckligt liv jag får då. Jag skulle kunna elda upp alla mina pengar bara jag fick må bra och leva normalt. Så det så.

Av Maria Götling 12 dec 2001 17:31