Och vi skrev sommarlov på
svarta tavlan och låt stå för helvete
låt vara ljumma julikvällar
klockan sju året om och röda moln
och extra tröjor att ta på sig om det
blåste lite och minnen att tala om
när katten bet fröken i näsan och vi
som skrattade och fröken som bet tillbaks
och gungorna gungade och historiatimmarna
som kröp fram i snigelfart och sen kritorna
som vi skrev med sommarlov skrev vi och låt
stå men dagarna rann ifrån oss, rann ner i
kloakerna vi letade men kunde inte hålla
andan under skiten så länge så vi glömde
de stackars halmstråna i våra mungipor blev
gul blend och avslappningscd från bonniers
när vi en gång hade gröna kullar och moln
som såg ut som vaktmästarns kinder vi blåste såpbubblor
och sprang efter dom i flera dagar
aldrig hostade vi i smyg i armbågarna
ljudlöst i skydd av skrivbordet och väggar
med grådisiga familjefoton. någonstans på vägen låg katten begraven.
genom en glipa i persiennerna vi ser inga gungor
vi hör inga kritor mot tavlan vill höra och vi
vet inte vad det är som sticker till i hjärtat
utan skyller på brist på annat på för lite sömn.
Av Navid Modiri 17 nov 2001 17:19 |
Författare:
Navid Modiri
Publicerad: 17 nov 2001 17:19
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå