En grymhet utan motstycke

Min son hade planerat studier på ett universitet i Kanada och blev antagen. För att kunna resa dit måste alla handlingar - visum, intyg från olika myndigheter m.m. - ordnas efter ett visst system. Det har medfört att hela sommaren gått att bevaka om ansökningar godkänts, för att då gå vidare med nästa ansökan.

Den 27 juli 2001 meddelade den sista i kedjan, CSN, via en personlig web-sida, att ansökan om studiestöd och lån kommit in. CSN kunde dock inte ge ett datum för när utbetalning skulle ske.

Vi trodde att tiden fram till avresan den 31 augusti var tillräcklig, men tiden gick. I mitten av augusti började oro sprida sig både hos min son och hos oss själva. Varken vi föräldrar eller våra närmaste släktingar kan hjälpa vår son ekonomiskt till att i förväg betala terminsavgift, flygresa, försäkringar, godstransport m.m. till en kostnad av upp mot 50000 kronor.

Vi började ringa till CSN under deras telefontid, 9-12. Någon av oss försökte i stort sett varje dag nå fram till en handläggare, men förgäves. Vi skickade förfrågan per fax och vi sände e-post. Ännu idag har inte en enda förfrågan besvarats eller kontakt från myndigheten tagits.

Några dagar innan Petters planerade avresa biljetterna var naturligtvis bokade och betalade så länge av oss föräldrar fanns ingen annan möjlighet än att uppsöka vår bank, Länsförsäkringar, och ansöka om ett snabblån.

Vi beviljades lån på 40 000 kronor och blev naturligtvis belastade med uppläggningskostnad à 500 kr och får därefter en räntekostnad f.n. på 9 procent tills vi återbetalar summan - dvs. när CSN gör utlovad utbetalning.

Efter att vår son nu påbörjat sina studier i Kanada har bekymren överförts till oss föräldrar eftersom man inte från Kanada kan sköta kommunikation p.g.a. dyra telefonkostnader och tidsskillnaden CSN:s telefontid är 03.00-06.00 lokal tid.

Denna vecka satt jag åter vid telefonen för att ringa Eskilstuna-kontoret som handhar Nordamerika. Jag hörde en människa svara med sitt namn och arbetsplats, Göteborg. Jag kunde äntligen berätta om vår situation. Han kunde inte ge några löften eller svar men skulle koppla mig till Eskilstunakontoret. Tyvärr var alla linjerna upptagna så han skulle maila dit och lovade då att någon under dagen skulle kontakta mig till avtalat telefonnummer.

Nu har åter tre dagar gått. Ingen har ringt. På CSN:s personliga sida för Petter, dit jag fått tillstånd att logga in står fortfarande som för fem veckor sedan, att utbetalningsdagen är okänd.

Det här är en grymhet utan motstycke mot våra ungdomar. Våra barn är helt utelämnade. Inte ens vi äldre med livserfarenhet har en enda chans att komma vidare med denna myndighet. Och - jag är orolig till den milda grad. Vår sons studier beräknas ta fyra år. Ska det här ekorrhjulet tillåtas snurra på samma sätt ännu under sju nya ansökningsperioder?

Det syns tydligt att det måste finnas studenter som tvingas hoppa av tänkta studier dels på grund av att deras ekonomi inte kan lösas pengarna kom tyvärr för sent, men även på grund av uppgivenhet. Det finns ett tak på hur länge en människa orkar med att psykiskt uppleva myndigheternas oresonlighet och motvilja.

Och vem ska stå för alla merkostnader som en del belastas med när de i förtvivlan tvingas till för att kortsiktigt lösa sin belägenhet?

Finns någon hjälp? Vi orkar snart inte.

Av Bengt Häggholm 25 okt 2001 18:05