Är självförvekligande alltid gott?

Låt mig förklara vad jag menar. Jag har under mitt liv mött ett antal människor som varit total livrädda för tystnaden. Råkar de hamna själva någonstans måste de antingen spela musik, sitta vid en teve eller chatta på datorn hela tiden.

I mina ögon är de här människorna helt enkelt rädda för sig själva. Rädda att behöva se in i den inre spegeln och finna att innanför allt de lyckats bli och är i andras ögon, så är de totalt komplett vilsna. Ensamhet är ett idag så negativt laddat ord, så varför inte ta och lägga till ett nästan bortglömt i ordlistan igen: Avskildhet.

Vi är alla olika, vissa är mer sociala än andra, men en sak tror jag att jag vågar påstå: Alla människor mår bra av att någon gång våga sätta sig ner i avskildhet för att inventera sin själ.

Våga ta reda på vad som egentligen rör sig där inne, vad som bor i de där skuggiga hörnen där du aldrig vågat kika tidigare. Självförverkligande är positivt till en viss grad, men låt den inte få så stor del att den driver dig vilse. Allt som ska växa behöver även vila. Våga vila och vara i allt det du redan är en stund. Stäng av teven, tryck av mobilen och umgås med bara dig själv. Jag lovar att du kommer att må bra av det...

Av Mattias Landgren 25 sep 2001 09:56