Att stoppa terrorismen

Så såg det ut i början på det förra årtusendet, när korsriddarnas härar skickades i tusenden till det vi idag kallar för Mellanöstern, för att "försvara" den kristna tron, främst mot den muslimska. Även under de följande århundradena använde maktens män religionen som sitt viktigaste vapen för att styra folket.

Det var det enda sättet att få folk att göra som man sa, även när man vände ryggen till. Man pratade bara latin i kyrkorna, så att folket inte skulle förstå. Med hjälp av häxprocesser och förutbestämda rättegångar mot vetenskapsmän och andra oliktänkande eliminerades hoten mot kyrkan och makten.

Men medeltidens mörker upplöstes långsamt i vetenskapens ljus, när de styrande började förstå att de skulle ha mer nytta av kunniga människor. Människor som tjänade mer pengar, som de i sin tur kunde använda till att köpa mer produkter av de redan rika.

Idag har de flesta svenskar ett mer bekvämt liv än en kung hade det på 1600-talet. De flesta av oss sover där det är varmt på vintern, ser varken död, råttor eller pesten omkring oss, och vi känner oss relativt trygga. Vi får gå i skolan och har fått rösträtt, och våra lagar säger att vi mer eller mindre får tycka och säga vad vi vill. Nu får vi ta personligt ansvar över våra handlingar, och vi har inte längre rätt att skylla på någon religion eller total lydnad mot någon överordnad.

I takt med att vetenskapsmän gett oss förklaringar på sådant som tidigare enbart kunde förklaras av präster, har religionens betydelse i vårt samhälle minskat drastiskt. Självklart finns det även en baksida av medaljen. Exempelvis lämnar vi över ansvaret för våra barn och gamla till institutioner, vilket exempelvis gör att avstånden mellan generationerna ökar och förståelsen minskar. Reklam och massmedia skapar ofta dåliga självförtroenden, och lycka mäts enbart i pengar.

När vi inte längre litar på vår gud, har vi svårt att förstå att andra litar på sin till den grad att de kan tänka sig att utföra självmordsattacker för sin tros skull. När något sådant hänt oss, vill vi ha hämnd. Men hur får man hämnd mot någon som ser fram emot att dö för sin religion? Även om många tror att man kan vinna den här typen av krig med vapenmakt, kanske till och med mot civila, så brukar vedergällningar följas av motståndarens ännu värre vedergällningar. Vi kan aldrig skydda oss helt mot relativt "billig" terror som utförs av folk som vill offra sitt liv för sin tro. Nästa gång kanske en okänd sjukdom sprids via någon känd amerikansk läsk eller en hamburgerkedja. Med lång inkubationstid hinner många bli smittade innan vi förstått att skydda oss. Vattendrag kanske förgiftas, dammar eller kärnreaktorer kanske sprängs. Människan är aldrig så uppfinningsrik som när det gäller att förgöra andra människor.

Det långsiktigt mest effektiva mot dessa terrordåd är att se till att hela jordens befolkning får samma tillgång till utbildning, mat, medicin, frihet och demokrati, som vi har. Då skulle det inte finnas samma grogrund för dessa terrordåd. Samtidigt måste USA och alla andra länder upphöra att stödja krig med vapen, pengar och egen inblandning. En bieffekt av denna kunskapsspridning skulle vara att världens BNP skulle öka drastiskt, och därmed ge en mångdubbelt större marknad för de produkter vi och alla andra tillverkar. Det skulle alltså vara lönsamt, och inte kosta någonting. Marknadsekonomins bästa investering någonsin.

Hur som helst. Sådant här tar tid. Kriget mellan fanatiska kristna och fanatiska muslimer är mer än tusen år gammalt, och därför tror jag inte att alla som plågats av detta krig plötsligt kan försonas och börja älska varandra. Men om detta krig någonsin skall upphöra, måste vi börja någonstans, och inte trappa upp situationen. Att bomba eller skicka egna trupper mot oskyldiga människor är att visa att man är lika feg, lika dum och lika lite värd omvärldens sympatier som de som utfört de vansinnesdåd vi just skådat.

Av Thomas Jäverbrant 20 sep 2001 14:22