Vilken stark reaktion Ramona Danlén!

"Nadia Jebril vill bli lämnad ifred", skriver Ramona Danlén.

Först och främst: Anledningen till att jag skrev den artikeln är inte för att jag besväras av att folk frågar mig frågor om min religion, eller för delen om mig själv. Ibland känns det till och med som att man är en stor bok med ett annorlunda omslag, öppen för vem som helst som skulle vilja läsa. Att folk är nyfikna har jag inget emot. Däremot så är det faktiskt reaktioner som den här, eller åsikter som dina som jag vill bli besparad ifrån att få uppslängda i ansiktet när jag går på stan.

"Det vill jag också! Jag vill inte se kvinnor insvepta i lakan men jag tvingas se detta varje dag i Göteborg."

Nä hä... Det är mycket man inte vill här världen. Jag vill till exempel inte träffa på surisar som du, men det tvingas jag göra varje dag i hela Sverige.

"Du skriver i din krönika att du inte tvingar oss att leva som du."

Nej, och det är ju det som är hela poängen med krönikan. Så länge jag accepterar att människor i Sverige är av olika tro och har olika åsikter, och så länge jag inte försöker tvinga på någon annan min syn på livet så väntar jag mig detsamma från min omgivning. Alltså; trampa inte andra människor på tårna för att de är som de är, försök istället förstå varför de är som de är - vilket i sin tur leder till mer tolerans och respekt. Mycket av det fina, sunda människor försöker bejaka och vill bevara i vårt samhälle.

Ramona ställer sen en fråga:
"Varför kommer man till ett land med huvudsaklig kristen inriktning? Varför flyr man inte till något av alla de länder som har just islam som huvudreligion? Är det så att det är den västliga välfärden som lockar? I så gott som alla västliga länder, Tyskland, Holland, England, Sverige, Norge och så vidare finns ett stort trygghetssystem i form av socialbidrag. Skattepengar tas till att betala hyror, mat, sjukvård, kläder, möbler och annat som kan behövas i en familj."

Jag citerar mig själv:
"Frågorna du ställer är mest såna som får mig att känna mig illa till mods, de känns mer som redan fastlagda konstateranden än frågor ställda av ren, och ärlig nyfikenhet."

Saken är den att det skulle ta en hel dag för mig att skriva ner varför man egentligen kommer till ett land med "huvudsaklig kristen inriktning". Det finns så många orsaker som människor själva, som ofta kommit hit helt ofrivilligt, inte kan styra.

Men nu handlar det inte längre om mig och min krönika, eller hur Ramona? Du blandar in en massa saker som du antagligen gått omkring och burit på länge.

"I Kina, Afhganistan, Irak, Iran eller Ryssland finns inga sådana system. Du får inte ett öre i ekonomisk hjälp om du kommer och söker asyl. Jag har absolut ingenting emot att hjälpa människor i nöd men jag blir så förbannad när människor som kommer till dessa länder utnyttjar det goda i systemet och belönar landet med att bespotta landets livstil!"

Jag kan väl bara tala för mig själv och säga att jag är född och uppvuxen på de skånska slätterna. Jag är här - nu, liksom så många andra muslimska ungdomar som försöker vara en del av och bygga upp det Sverige som vi, både jag och du, nu bor i. Detta underbara pluralistiska samhälle. Men detta verkar du inte bry dig om, för om du hade gjort det så hade du först frågat mig var det var jag kom ifrån för att sen veta om du skulle kunna spotta ur dig vad allt vad du tror. För det du har sagt hittills känns i mitt fall väldigt irrelevant.

Du pratar om pengar och invandrare, medan jag pratar om intolerans och muslimer. Sen drar du in Hitler och din förkärlek till USA. Ja, ja.

Du verkar inte ha förstått min krönika, som intressant nog ger ett direkt svar på det du just nu håller på med. Har tyvärr inte tid att sitta och tolka den åt dig, måste springa iväg och jobba, men om du vill så kan du alltid maila, eller till och med ringa. Eller varför inte droppa förbi på en liten visit- ta du med kakor, så har jag kaffet klart när du kommer.

Av Nadia Jebril 13 sep 2001 11:31