Jag hatar alla logik?

Jag erkänner det direkt, jag är en hängiven läsare här på Sourze. Jag älskar att läsa vettiga artiklar, speciellt om de har något att säga. Bra noveller finns det också gott om. Men sen finns det ju några andra saker också...

Även om jag bara surfat omkring på den här sajten några månader, så har jag redan upptäckt hur fantastiskt meningslösa saker folk skriver om egentligen. De skriver om saker som redan står i tidningarna, sådana saker som det redan har varit reportage om. Sådant som både är meningslöst och tråkigt, som inte är revolutionerande eller på något sätt ovanligt. Meningen trodde jag var att snoka upp något nytt och chocka alla med upptäckten man har gjort. Men förstås, så finns det samtidigt många som skriver både revolutionerande och om ovanliga saker. Deras artiklar och noveller är alltid läsvärda...

Det andra jag har upptäckt, är hur kraftig användningen av svordomar och könsord är. Och för att locka läsare, så ska man klart skriva en rubrik som innehåller minst ett könsord eller en svordom. Eller något som bara på något sätt är kopplat till sex. Då läser garanterat minst 200 personer det...

Själv försöker jag undvika könsord och svordomar i den mån det är möjligt. Visst, även jag kan smyga till ett "jävlar" eller "fan" ibland, det erkänner jag, men jag bygger inte upp rubriker kring det! Och könsord använder jag inte överhuvudtaget, jag undviker det som pesten. För det är nämligen just att förpesta svenskan...

Något som också är rätt fånigt, rent ut sagt, är när man ser att folk skriver provocerande rubriker, men sedan tar tillbaka allting i artikeln och inte alls är provocerande, utan bara lite lågt viskande. Hur roligt är det på en skala? Vill de bara locka läsare, så är det ett lumpet sätt att göra det. Det är som att sälja isglass mitt i vintern, och säga att det är grillade varmkorvar!

Nä, man ska locka läsare genom rena rubriker! I artikeln ska man leka med språket, man ska roa läsaren, man ska ge dem lön för mödan. Det är så logiskt så att det skriker om det! Dessutom, skriver man en provocerande rubrik, då ska man minsann vara provocerande i artiklen också! Lägg bort det där lama svenska sättet att säga en sak och ta tillbaka det! Skriv en sak, och stå för det! Jag står för ALLA mina artiklar jag har skrivit överallt. Jag retar er och gör er upprörda till den grad att ni ilsket kommenterar vad jag har skrivit, men jag säger inte förlåt för att jag råkat reta er lite. Jag står för vad jag har skrivit! Att jag sedan kan bli stämd för det är en bitter sanning. Men jag tänker inte springa runt och kyssa marken alla går på!

Vill ni veta något ytterligare jag retar mig på? Det är att folk aldrig läser ordenligt, utan de skummar igenom texten, antar en sak och skriver sedan någon korkad kommentar. När jag skrivit "En rebell får aldrig MVG", kommenterade en att jag var en sån som rökte, söp och skolkade... Stackars person, han/hon skulle bara veta hur skötsam rebell jag egentligen är, som aldrig rökt, druckit eller skolkat... Läs igenom texten ordenligt nästa gång istället för att anta, människa!

Den sista saken jag retar mig på, är att de som skriver konstruktiva kommentarer, ALDRIG vågar stå för det de sagt med sitt namn. De skriver något låtsasnamn, lämnar aldrig ut sin e-postadress med mera. Jag skriver under med mitt riktiga namn, och skriver min e-mail, i fall någon vill uttrycka något vettigt.

Likadant är det på insändarsidorna i alla tidningar. 90 procent av alla som skriver in och kritiserar eller försvarar något, skriver aldrig under med sitt eget namn. Så sent som idag såg jag en som tyckte att ungdomar skulle få springa runt och slå sönder skyltfönster och protestera under Göteborgs-mötet... Behöver jag tillägga att denna skrämda yngling inte skrev under med sitt namn?

Ingen vågar stå för något med sitt namn längre. Alla gömmer sig bakom smeknamn och e-postadresser. Snart har väl alla skyddade nummer och hemlig identitet också. Vad är folk rädda för egentligen? Är de rädda för att någon ska lägga en brevbomb i deras brevlåda? Är de rädda att någon kommer skjuta dem för deras åsikter? Är de rädda för att folk ska häckla dem på stan, att de ska bli nerringda av släkt och vänner som kritiserar? Varför oroa sig över något sånt banalt?

Man har skrivit något, då ska man stå för det med sitt namn. Man ska underteckna att man står för dessa åsikter. Därför har jag inte heller mycket till övers för maskerade demonstranter som inte vågar visa sig själva eller tala om vad de heter. Hade jag kunnat, så hade jag gärna skällt ut dem. Man beter sig inte på det sättet. För hur skulle då världen se ut, om alla sprang runt och... deja vú! Det är ju redan så, alla springer runt och låtsas, är hemliga, de hymlar och bär masker.

Nu ska jag använda en svordom, som hälsning till alla sådana människor. Ni får ursäkta språkvalet, men jag kan inte uttrycka det på något annat sätt. Inte igår, inte idag, möjligtvis imorgon.

Alla ni som känner igen er i texten ovan, som känner att det är just ER jag har skrivit om... Dra åt helvete och stanna där!

Av Katarina Jönsson 09 sep 2001 12:42