Jag har funnit min lycka

Jag har äntligen funnit min lycka.

Det är inte insikten om att jag kanske nån dag skaffar barn, eller att jag har mött hon med stort H eller lärt mig någon matematisk magisk formel, utan jag har helt själv har funnit njutningen och livet i att köra motorcykel

Jag blev medbjuden på en kort tur i den värsta sommarhettan, av en nybliven körkortsinnehavare. Varför inte tänkte jag. Det ser kul ut, kanske lite farlgt, men det går ju att åka försiktigt.

Jag trodde inte att känslan skulle vara så berusande.

Först att bara sitta på den gula skönheten med flera hundra hästkrafter och flyga iväg med ett vrål som av hundra lejon.

Närheten till naturen, vinden, farten och könslan av hur blodet pulserade inom mig, vidundret som morrade under mig, allt kommer jag ihåg från min jungfrufärd, allt minns jag som om det hände nyss.

Tanken på att köra själv slog mig hårt och skoningslöst, förnuftet försökte inflika den ena invändningen efter den andra. Men den berusade känslan och med adrenalinet fortfarande danandes genom kroppen var beslutet redan fattat.

Jag ska köra motorcykel.

En tidig kall septembermorgon stod jag i ett dragigt garage och försökte dra på mig ett alldelles för stort, stelt och gammalt skinnställ. Händerna lydde mig inte, knappar gick inte att knäppa och dragkedjor inte att dra igen. Styv som en pinne nådde jag inte ner till att knäppa de 3 storlekar för stora stövlarna. Nervositeten var som en platspåse över huvudet, jag kunde inte tänka klart.

Stunden var äntligen kommen!

Samtidigt som dimman steg uppåt och fukten gröp ner i gräsmattorna gav vi oss iväg. Morgonen var vacker, ljuv och förförisk, flyktiga tankar och känslor som nästan slog mig till marken fick mig att rysa, jag är född till det här, ekade i huvudet...

Endast det dova mullret av en motor hördes.

Dra sakta in handbromsen, lägg i ettans växel och släpp sakta handbromsen.

Lyckan är fullständig, jag kör motorcykel, om än bara i 20 km/h, men det är jag som gör det. Gjorde det, tills motorn hackade till och tystnade.

Ett litet råd på vägen kan vara att inte glömma bort att gasa.

Jag känner mig vacker, snygg, tuff och helt oemotståndlig när jag sitter på en motorcykel. På kort tid har det blivit mitt liv, min mat och min luft.

Om jag nu bara kunde övertala Vägverket att ge mig en uppkörningstid i höst.

Av Rebecka Janse 07 sep 2001 09:05